Att kalla Katrine Engbergs De vita nätterna för en parafras på Inger Christensen dystopiska diktsamling Alfabet från 1981 är kanske att gå för långt men i närheten är det; redan titelns vita nätter klingar unisont med Christensens vita mörker. Alfabet finns där som en underliggande ton på liknande sätt som Daniels profetior från Gamla testamentet fanns i Det brinnande bladet, den första boken i hennes nya serie för ett år sedan. Det är fantastiskt snyggt, jag gillar verkligen den här författaren. Vi får naturligtvis återse seriens huvudperson Liv Jensen och en del andra från den första delen men också danskiraniern Tami Ansari som åkt på en fisketur till den lilla öde ön Vorsø i Horsens fjord på Jylland tillsammans med sina tonårsbarn Shirin, 14, och Cyrus, 17. De kommer dit på lördagseftermiddagen sjätte maj, slår upp tälten, ett för pappan och ett för tonåringarna, och planerar för fiske i gryningen. Dagen efter hittas Tami död i sitt tält, halsen är avskuren, och ungdomarna är försvunna.

Inger Christensen var en välkänd dansk poet, romanförfattare, dramatiker och essäist som levde 1935-2009. Katrine Engberg är alls inte ensam om att inspireras av henne, på senare tid har jag bland annat stött på henne i Lina Woolfs senaste bok Promenader i natten och hos Amanda Svensson som i sin senaste roman, Själens telegraf, låter citatet ”Allt vi äger har vi stulit från varandra” bli viktigt för den bokens tematik. Katrine Engberg citerar i egentlig mening ingenting, Inger Christensens namn förekommer inte i texten, det närmaste vi kommer är en karaktär som kommer ihåg några diktrader och en del diffusa referenser, men kopplingarna är ändå uppenbara.

Diktsamlingen Alfabet är komplex, både till form och innehåll, har lockat många litteraturvetare till olika typer av studier. Den inleds med ”aprikosträden finns, aprikosträden finns”, fortsätter länge med en ljus uppräkning av mycket som finns i vår värld men i kapitel nio befinner vi oss i en sorts istid efter katastrofen: ”men mørket/ er hvidt, siger børnene, paradismørket er hvidt,/ men ikke på den måde hvidt som en kiste/ er hvid, hvis kister da findes, og ikke/ på den måde hvidt, som mælken er hvid,/ hvis mælken da findes; hvidt, det er hvidt,/ siger børnene, mørket er hvidt, men ikke/ på den måde hvidt som det hvide der fandtes,/ da frugttræerne fandtes, deres blomstring så hvid,/ mørket er hvidere, øjnene smelter”

Nu finns inte fruktträden och allt annat längre. Vitt förknippas ofta med något positivt, ljuset i motsats till mörkret, men det här är en annan sorts vitt, ännu vitare, det vita mörkret, den totala färglösheten, en giftig död. Hos Christensen tolkas katastrofen oftast som kärnvapenkriget men kan naturligtvis vara mycket annat; i vår tid kanske också klimatkrisen, den politiska krisen, krigen, det finns mycket att välja på i vår mörka tid.

Liv Jensen är knappt trettio, polis som efter flykten från jobbet i Ålborg försörjer sig som privatdetektiv i Köpenhamn i väntan på att få det jobb hon vill ha på mordroteln i huvudstaden. Där jobbar hennes gamle vän och mentor inom polisen, betydligt äldre Petter Bohm som hon lärde känna under utbildningen där han var lärare. Hon har fått tag på en bostad i ett källarrum i Vesterbro, hos pensionären Jan Leon och hans vuxna dotter, psykologen Hannah. På gården bredvid huset har Nima Ansari sin lilla verkstad som specialiserat sig på att ta hand om exklusiva veteranbilar. De är de viktigaste återkommande karaktärerna.

På måndagen hör Petter av sig till Liv och de träffas på ett café. Petter har fått i uppdrag att assistera Jyllandspolisen i fallet med den mördade Tami Ansari och vill bolla en del frågor med Liv. ”Bollandet” leder naturligtvis fram till att Liv blir mycket aktiv i utredningen som är berättelsens huvudspår.

Hannahs bror dog i den förra boken vilket tog henne hårt. Efter en tids sjukskrivning och en lång semester är hon nu tillbaka på jobbet på Center för sexuella övergrepp. Det går så där, hon får en del kritik som tar henne hårt. Hon funderar på att lämna pappas hus, hon är ändå drygt fyrtio och har fått tips om en intressant lägenhet. Hon dras så småningom också in i fallet.

Det finns en attraktion mellan Hannah och Nima som utvecklas i en liten bihistoria. Nima kommer direkt in i fallet av personliga skäl; den döde Tami var hans äldre kusin och hans idol i ungdomen. Nu har de inte träffats på många år, Nima tycker att Tami förvandlats till en person som han inte vill ha med att göra. Men han bryr sig om sina kusinbarn.

I återkommande historiska kapitel som startar i september 1990 kommer vi till Sandholmslägret, en ganska stor anläggning där flyktingar placeras under den tid deras asylskäl prövas. Dit har Tami Ansari just kommit, han fyller femton och kommer från Iran. Vi får veta att han är en ambitiös kille, presterat mycket bra i skolan och spåtts en lysande framtid. Hans pappa var journalist, misshaglig för regimen, som greps och senare dödades vilket är bakgrunden till flykten. Det var bara han som kom iväg, hans mamma ska försöka komma efter senare. Vi får följa vad som händer i lägret, särskilt bland iranierna. Därmed får Tami en stor roll i berättelsen, trots att han dör redan i prologen. Därmed blir också tiden betydligt mer utsträckt än den vecka då nutidshandlingen pågår.

Som vanligt hos den här författaren dyker det upp en hel del udda detaljer, bland annat får vi lära oss vad Psilocybe cubensis är och hur de kan användas som berusningsmedel.

Några småsaker finns den ändå att klaga på. Ordet ”proteinbarer” är konstigt, kanske någon variant på vinbarer där man serverar proteindryck?, men så blir det rätt ofta när man försöker använda svenska böjningsformer för ord importerade från engelskan. Ordet ”påläggschoklad” var nytt för mig, undrar om det är Nutella som avses?

I stor utsträckning handlar det här om migration, om flykt, och särskilt om människor med ett iranskt ursprung. ”Flykten är en bro som kollapsar bakom en för varje steg man tar.” Och om mörker, om hemligheter, om vad katastrofer kan göra med människor. Och naturligtvis är det väldigt bra.

Anders Kapp, 2025-01-25

Bokfakta

• Titel: De vita nätterna (De hvide nætter, översättning Mia Ruthman och Karin Ruthman Carlsson).
• Författare: Katrine Engberg.
• Utgivningsdag: 2025-01-20.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 391.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Katrine Engberg inklusive länkar till texter om andra böcker.
• Läs vad andra skriver om boken.