Malin Sanglert har med sina tre böcker lyckats etablera en egen nisch inom den mycket välfyllda svenska spänningsgenren; en sorts serie som inte bygger på återkommande karaktärer och miljöer, där de återkommande elementen i stället handlar om gamla byggnader inpyrda av sin dolda historik, svarta arv, familjehemligheter och som dessutom bygger på en hel del mod: hon är inte rädd för att ta i rejält i byggandet av intrig och karaktärer. Slutligen finns också en annan sorts mod; på en ovanligt hög nivå litar hon på oss läsare, hon känner tack och lov inget behov av att servera oss färdigtuggade anrättningar. Hennes tredje bok Fostrad är riktigt bra.

Berättelsen startar med en sorts prolog i form av ett pressmeddelande från polisen; vid lunchtid söndag 6 december har polisen larmats till Stenerud gård i fiktiva Högryda. Ett hus brinner, tre personer finns på platsen, en av dem är skottskadad, och polisen startar en utredning om flera olika tänkbara brott.

Därefter går vi tillbaka till måndagen innan då vi får träffa en av denna berättelses huvudpersoner, Inger, på en av de dagliga promenader som gjort underverk för hennes kondition. Hon går gärna förbi närliggande Stenerud gård, fascinerad av det pampiga sekelskifteshuset som är övergivet och tillbommat.

Det var Gerda Stensrud som senast bodde i huset, lärare, aktiv i föreningar och lokalpolitik, som också styrde den stora fastighetens jord- och skogsbruk med fast hand, en välkänd matriark som dog för tio år sedan. Det är hennes son Ruben som ärvt fastigheten men han bor i en modernare villa i närheten och driver gården.

Inger växte upp i Högryda, har nog gått i småskolan tillsammans med Ruben även om hon inte är riktigt säker, det var så länge sedan, redan på sextiotalet när hon var barn flyttade hon, lillasyster Stina och deras mamma därifrån. För två år sedan återvände hon tillsammans med sin man Morgan och arbetar som bibliotekarie, till sommaren är det dags för pension.

Det går en hel del rykten om Ruben på bygden och det har det gjort ända sedan hans fru Lotten dog under oklara omständigheter för tjugo år sedan. Polisutredningen landade till slut i en olycka, men det är inte alla som tror på det. Utöver att han gått ner sig och är folkilsken handlar ryktesspridningen just nu mest om att han verkar ha ekonomiska problem, att han styckar av delar av fastigheten för försäljning och att han avverkar mycket skog för att dra in pengar trots att skogen inte är mogen för detta.

Ruben har också en berättarröst i egna kapitel. Anton har arbetat åt honom rätt länge, de har varit överens om att han ska få köpa gården när Ruben snart ska gå i pension men de har aldrig skrivit något avtal om detta. Han har fortfarande problem med sin mamma trots att hon är död sedan länge, hör hennes röst i huvudet, hör hennes tjat om hans ansvar för gården, att se till att den stannar i familjen där den funnits i århundraden, känner hennes vrede inför hans beslut om att sälja. Hans dotter Maja har han inte träffat på tio år, hon lämnade Högryda när hon var arton, men plötsligt hör hon av sig och berättar att hon ska hälsa på.

Även Maja har sina egna kapitel. Hon har återvänt från Oslo efter ett dramatiskt avslut på relationen med våldsamma Kristian. Hon saknar sin farmor Gerda, de hade en nära relation under hennes uppväxt, särskilt efter mammans död; det var ett hårt slag för henne när farmor dog för tio år sedan. Någon nära relation till sin pappa har hon aldrig haft. Hon kommer ihåg farmors röst: ”Hit kan du alltid komma. Detta är din gård. flicka lilla. Bara din.” Det är också vad hon tänker sig, att ta över gården. När hon på ankomstdagens kväll är på väg att somna i sitt gamla flickrum i pappas villa tänker hon på att hon ska flytta över till farmors gamla vackra hus, kanske redan i morgon.

Redan här har författaren byggt in flera intressanta spänningsfält och det blir mycket mer. Vi får tidigt reda på att Morgan säljer av för att få loss pengar till ”pojken” och att han dessutom är svårt sjuk. Vi får veta en del om Ingers historia, dessutom kan hon inte hindra sin nyfikenhet på gården, hon lär känna Maja och vill hjälpa henne, dras in allt mer i familjen Stensruds historia och hemligheter. Det är mycket som händer under denna vecka i början av december; vad än läsaren tror kommer det att visa sig vara fel, och dessutom fel på en förskräckande nivå. Slutligen får vi en upplösning som inte är någon ängsligt perfekt rosett där alla trådar knyts samman; liksom i de tidigare böckerna finns här öppningar som den modiga författaren tryggt överlämnar åt oss läsare att fylla i. Jag gillar verkligen det här!

Författaren

Malin Sanglert är uppvuxen i Bohuslän, och bor nu på ett småbruk i Norge. Hon är utbildad arkeolog, har arbetat med samlingar på museum och, tillsammans med sin man, renoverat flera gamla hus då de upprepade gånger hittat ledtrådar om andras liv bakom spånskivor och i bjälklag. Leksakspistoler från femtiotalet, lånedokument och kärleksbrev. Det var dessa adrenalinkickar som väckte den ursprungliga idén till hennes debutroman Det andra arvet som nominerades till Crimetime Award Årets Deckardebut och har sålt i över 50 000 ex. Denna inspiration går även igen i tvåan Rotfast och trean Fostrad.

Anders Kapp, 2024-12-21

Bokfakta

• Titel: Fostrad.
• Författare: Malin Sanglert.
• Utgivningsdag: 2024-08-29.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 301.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Rotfast.
• Kapprakt om Det andra arvet.
• Läs vad andra skriver om boken.