Det är en högtidsdag för oss som gillar spionromanen, denna subgenre inom spänning med mycket speciella krav; Magnus Montelius nya bok Gränsen finns nu ute i handeln. Områdets mästare John le Carré är den enda författare från hela spänningsfältet som skulle ha kunnat vara värd ett Nobelpris enligt min och många andras uppfattning. Riktigt den nivån når inte Montelius, det är omöjligt, men det här är fantastiskt bra, otroligt välskriven fiktion som är trovärdigt förankrad i hög kunskap om verkliga förhållanden. Vi rör oss mellan Stockholm 1995 och Ungern bakom järnridån på tidigt åttiotal, mellan olika berättarperspektiv, mellan det personliga – kärlek, vänskap, svek, förräderi – och det politiska, den internationella skandalen. I denna rörelse är Montelius den perfekta guiden, vi går aldrig vilse. Spännande och njutbar läsning. Författarens förra bok Åtta månader är filmatiserad och TV-serien, som fått namnet Doktrinen, har premiär på TV 4 nu i november.

I öppningsscenen i Stockholm 1995 träffar vi erfarna journalisten Natalie Petrini, uppklädd inför en middag gör hon motvilligt ett hastigt besök på redaktionen för den stora morgontidningen där hon numera bara medverkar med en kolumn varannan vecka, nyhetschefen Bertil Andersson har enträget bett henne. Harald Karlsson är en sedan länge rätt välkänd rättshaverist, Bertils förtroende för honom är minimalt, men den här gången påstår sig Harald ha sensationell information och han har krävt att få prata med just Natalie.

Mats Smed är sedan många år chef för organisationen Centrum för demokrati, en mycket välkänd person, men Harald påstår att han är en farlig bluff, att den jättelika budgeten inte alls används för legitima ändamål; enda anledningen till att Smed ändå alltid klarat sig är att han skyddas av mycket mäktiga personer. Harald påstår också att det hela går tillbaka till händelser under kalla kriget på tidigt åttiotal då Smed då skulle ha varit ansvarig för både mord och förräderi i affärer som gjorde en del människor stormrika. Enligt Harald har Natalie någon sorts koppling till det hela.

De avfärdar honom som en galning och Natalie går vidare till sin middag.

Nästa scen utspelar sig tre veckor senare då vi får möta denna berättelses huvudperson, David Lithander, som kommit till ett möte med kriminalinspektör Hilda Frisch, hon hade ringt och väckt honom någon timma tidigare. Två män har hittats torterade till döds i en lagerlokal i Frihamnen, det finns en koppling till David och polisen vill ha hans hjälp att identifiera kropparna. David känner igen József Farkas väldigt väl, men känner också igen den andra, det är Harald Karlsson.

Därefter flyttar texten oss läsare till Budapest 1980, en mycket stor del av berättelsen utspelar sig i Ungern vid denna tid då landet fortfarande var ockuperat och en del av Sovjetunionen. David studerar vid KTH, han har sökt och fått ett stipendium för utlandspraktik över sommaren på Budapests Tekniska universitet. Pengarna kommer från Centrum för demokrati och innan beslutet hade David varit på en intervju med Mats Smed då han också träffat handläggaren Harald Karlsson. Stipendiet avser två månader men David kommer att bli kvar längre än så.

Författaren ger oss en mycket levande bild av livet i Ungern bakom järnridån samtidigt som vi får följa allt som händer i Davids liv; vänskapen med Josef Farkas, kärleken till Ágnes Hajmássy och mycket annat. Hur han också successivt blir involverad i olika saker som kanske kan bli farliga.

”Ingenting är svart eller vitt här, bara en massa olika grå nyanser. Man kan tro att man kan lita på någon, men du vet aldrig vad omständigheter kan tvinga människor till. Dessutom kan det vara farligt att veta för mycket i ett sådant här land.”

Vi får också hoppa tillbaka till Stockholm 1995 och möta Natalie Petrini igen. Hon arbetar numera som journalist endast i liten omfattning, merparten av tiden ägnar hon åt att försöka lösa problem i familjens företagsimperium. Men när hon får veta att Harald Karlsson hittats död, blir hon nyfiken. I samma tidsperiod kontaktas David av den gamle säkerhetspolisen Gunnar Santesson som har många frågor om Davids tid i Ungern, frågor som han absolut inte vill svara på, han vill bara glömma den tiden och ägna sig åt det han nu jobbar med, kromatografiutrustning.

Den här författaren har kommit ut med tre böcker på tretton år och en tänkbar förklaring till detta långsamma tempo är att han lägger ner en oändlig omsorg och berättelsens alla detaljer. Det är enormt imponerande och bidrar till trovärdighet och läsglädje. Även den berättartekniska strukturen är riktigt snygg; vi rör oss hela tiden i tid och rum, mellan olika berättarperspektiv, mellan olika tempon i texten, ibland i den långsamhetens spänning som präglar många av genrens bästa, ibland mer intensivt, dramatiskt och överraskande.

Utöver generella krav för all skönlitteratur finns en del mer specifika behov som måste hanteras för att det ska kunna bli en bra spionroman. Av nödvändighet måste handlingen utspela sig framför en fond som både är internationell och politisk och här finns en svår balansgång. Utan att dominera över textens skönlitterära karaktär måste denna fond vara relativt detaljerad och trovärdig vilket kräver rätt hög kunskap på området. Redan här faller många försök inom genren.

Men det har Montelius inga problem att hantera, han har arbetat internationellt i större delen av sitt liv; redan som ung student vid KTH fick han ett stipendium för att praktisera vid Ungerska Institutet för teknisk kemi i Veszprém och Budapest sommaren 1989 när Ungern fortfarande var en del av Sovjetunionen, en erfarenhet som han använder för att skapa en levande och trovärdig bild av vardagen i detta samhälle.

Steg två handlar om att vara smart; det absolut säkraste sättet att bli trovärdig är att i hög utsträckning använda verkligheten, något som faktiskt är sant, för att sedan applicera fiktionen på denna verklighet. Här är tre exempel med kopplingar till Montelius nya bok.

En viktig del av kalla kriget handlade om strategiska resurser, särskilt olika typer av högteknologi där USA var klart världsledande på denna tid. Redan 1949 skapade USA den då hemliga organisationen COCOM (Coordinating Committee for EastWest Trade) för att förhindra att dessa typer av resurser skulle kunna nå Sovjetunionen. Detta skapade stora problem för många exportföretag inom många olika branscher; nästan alla avancerade produkter hade någon amerikansk komponent som fanns med på de allt längre embargolistorna och som därmed försvårade exportmöjligheterna. Detta gällde naturligtvis även för svenska exportföretag och det finns flera exempel på hur man försökte gå runt restriktionerna (t ex Datasaabaffären 1980 och Containeraffären 1983). Så långt sann verklighet som gör det möjligt att trovärdigt skapa en fiktiv affär av liknande karaktär. (I Catherine Beltons fantastiska bok Putins krets berättar hon bland annat om hur den unge KGB-officeren Vladimir Putin från sin positionering i Dresden på åttiotalet arbetade med att skapa och underhålla denna typ av smugglingsleder, en aspekt som Montelius inte använder.)

Stig Wennerström, avslöjad 1963, och Stig Bergling, avslöjad 1979, är högst verkliga svenska exempel på personer i olika typer av maktpositioner som spionerat för Sovjetunionen under lång tid vilket gör det möjligt för Montelius att trovärdigt skapa en fiktiv spion med en ännu mer central maktposition.

Sverige beskrivs ofta som ett av världens minst korrumperade länder och det stämmer säkert när det gäller de mest uppenbara formerna av korruption. Däremot dyker det ofta upp verkliga exempel på den mindre uppenbara vänskapskorruptionen, olika former av korporativism, människor med makt som på olika sätt stöttar varandra utanför offentlighet och demokratiska processer. Med denna verklighet som bas kan Montelius trovärdigt bygga en konspiration, ett element som är en vanlig, nästan nödvändig, ingrediens för spionromanen.

Läs och njut av Gränsen!

Författaren

Magnus Montelius är född 1965 i Stockholm. Han är utbildad civilingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan och har i många år arbetat internationellt som rådgivare när det gäller vattenförsörjning och miljöfrågor, bland annat i Latinamerika, Afrika och Östeuropa. Han är idag bosatt i Stockholm.

2011 debuterade han som skönlitterär författare med spionromanen Mannen från Albanien som fick ett starkt mottagande och som såldes till tiotalet länder. 2019 kom politiska thrillern Åtta månader som bland annat utsågs till bästa utländska spänningsroman av Danska Kriminalakademien. Den är också underlag för TV-serien Doktrinen som har premiär i november på TV4. Nya Gränsen är hans tredje roman.

Anders Kapp, 2024-10-16

Bokfakta

• Titel: Gränsen.
• Författare: Magnus Montelius.
• Utgivningsdag: 2024-10-16.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 495.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Åtta månader.
• Läs vad andra skriver om boken.