Man kan inte påstå att Magnus Montelius vräker ur sig böcker men både debuten 2011, Mannen från Albanien, och tvåan Åtta månader från 2019 togs emot mycket väl av både kritiker och läsare, såldes till flera olika länder och fick en del priser. I höst är det äntligen dags igen, i oktober kommer den nya spionromanen Gränsen, jag har läst en förhandsversion och kan konstatera att det här är fantastiskt bra, det här är en text som förtjänar många läsare så gör gärna en minnesanteckning i din almanacka på utgivningsdagen 16 oktober. Jag återkommer med en recension av boken då men läsningen fick mig att fundera över spionromanen, en subgenre som jag är rätt förtjust i, tycker att mästaren John le Carré är den enda författare från hela spänningsfältet som skulle ha kunnat vara värd ett Nobelpris.

Utöver generella krav för skön- och spänningslitteratur finns en del mer specifika behov som måste hanteras för att det ska bli en bra spionroman. Av nödvändighet måste handlingen utspela sig framför en fond som både är internationell och politisk och här finns en svår balansgång. Denna fond måste vara relativt detaljerad och trovärdig utan att för den skull dominera, de får inte ta över textens skönlitterära karaktär. Redan här faller många försök inom genren, kanske särskilt när det gäller trovärdigheten.

Steg ett handlar om att vara påläst, det krävs faktisk en del kunskap om internationell politik för att kunna skriva bra spionromaner. Detta uppfyller Montelius som arbetat internationellt i större delen av sitt liv; redan som ung student vid KTH fick han ett stipendium för att praktisera vid Ungerska Institutet för teknisk kemi i Veszprém och Budapest sommaren 1989 när Ungern fortfarande var en del av Sovjetunionen, en erfarenhet som han använder för att skapa en levande och trovärdig bild av vardagen i detta samhälle (en stor del av handlingen utspelar sig i Budapest 1980).

Steg två handlar om att vara smart; det absolut säkraste sättet att blir trovärdig är att i hög utsträckning använda verkligheten, något som faktiskt är sant, för att sedan försiktigt applicera fiktionen på denna verklighet. Här är Montelius ett lysande exempel.

En viktig del av kalla kriget handlade om strategiska resurser, särskilt olika typer av högteknologi där USA var klart världsledande på denna tid. Redan 1949 skapade USA den då hemliga organisationen COCOM (Coordinating Committee for EastWest Trade) för att förhindra att dessa typer av resurser skulle kunna nå Sovjetunionen. Detta skapade stora problem för många exportföretag inom många olika branscher; nästan alla avancerade produkter hade någon amerikansk komponent som fanns med på de allt längre embargolistorna och som därmed försvårade exportmöjligheterna. Detta gällde naturligtvis även för svenska exportföretag och det finns flera exempel på hur man försökte gå runt restriktionerna (t ex Datasaabaffären 1980 och Containeraffären 1983). Så långt sann verklighet som gör det möjligt att trovärdigt skapa en fiktiv affär av liknande karaktär. (I Catherine Beltons fantastiska bok Putins krets berättar hon bland annat om hur den unge KGB-officeren Vladimir Putin från sin positionering i Dresden på åttiotalet arbetade med att skapa och underhålla denna typ av smugglingsleder, en aspekt som Montelius inte använder.)

Stig Wennerström, avslöjad 1963, och Stig Bergling, avslöjad 1979, är högst verkliga svenska exempel på personer i olika typer av maktpositioner som spionerat för Sovjetunionen under lång tid vilket gör det möjligt för Montelius att trovärdigt skapa en fiktiv karaktär med en ännu mer central maktposition.

Sverige beskrivs ofta som ett av världens minst korrumperade länder och det stämmer säkert när det gäller de mest uppenbara formerna av korruption. Däremot dyker det ofta upp verkliga exempel på den mindre uppenbara vänskapskorruptionen, olika former av korporativism, människor med makt som på olika sätt stöttar varandra utanför offentlighet och demokratiska processer. Med denna verklighet som bas kan Montelius trovärdigt bygga en konspiration, ett element som är en vanlig, nästan nödvändig, ingrediens för spionromanen.

Bland allt annat bjuder Montelius alltså på en master class i konsten att skriva en spionroman.

Författaren

Magnus Montelius är född 1965 i Stockholm. Han är utbildad civilingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan och har i många år arbetat internationellt som rådgivare när det gäller vattenförsörjning och miljöfrågor, bland annat i Latinamerika, Afrika och Östeuropa. Han är idag bosatt i Stockholm.

2011 debuterade han som skönlitterär författare med spionromanen Mannen från Albanien som fick ett starkt mottagande och som såldes till tiotalet länder. 2019 kom politiska thrillern Åtta månader som bland annat utsågs till bästa utländska spänningsroman av Danska Kriminalakademien. I oktober 2024 kommer han ut med spionromanen Gränsen.

Anders Kapp, 2024-07-14

Bokfakta

• Titel: Gränsen.
• Författare: Magnus Montelius.
• Utgivningsdag: 2024-10-16.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 498.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Åtta månader.