Vi befinner oss i Falkenberg, den plats där författaren Carl-Johan Vallgren själv växte upp, och året är 1993. En ung kvinna hittas i ett vattendrag öster om Falkenberg, nära gränsen till Småland; hon är mycket mager, onaturligt blek, håret är bortrakat och hon ligger i en konstig ställning med armarna korsade över bröstkorgen. Det blir starten på en mycket lång polisutredning där man tidigt gissar att kvinnan måste ha hållits fängslad, men man har ingen aning om vem hon var, det finns inga anmälda försvunna som stämmer in. Det är Roger Björling, svårmodig kommissarie vid Falkenbergspolisen, som leder utredningen och hans lilla team förstärks av Johanna, utredare vid Rikskrim i Stockholm, som flydde från Falkenberg alldeles innan studenten och nu återvänder med mycket blandade känslor; de två är huvudpersoner i nya boken Din tid kommer. Efter denna upptakt förvärras situationen snabbt när när ytterligare en ung kvinna försvinner, Björlings egen dotter Malin, varken hon eller pojkvännen Mattias återvänder från en campingtur över helgen. Det här är en ovanligt välskriven spänningsroman, över texten svävar en ton av sorgligt vemod som verkligen är berörande.
Efter en kort prolog möter vi Björling (i stort sett används bara efternamnet) som med yngre kollegan, kriminalinspektör Håkansson, åkt de fyra milen österut från Falkenberg till platsen där den unga kvinnan hittats. Björling känner till området rätt väl, har varit där och fiskat, kommer ihåg en gång när han fått tre fina öringar: ”Han hade tillagat dem i ugnen i en smörad form och Maria hade för ovanlighets skull prisat honom för hans kokkonst – men det var i en annan tid, så avlägset att det lika väl kunde ha tillhört någon annan.” Han har väl alltid varit en rätt fåordig man men i sorgen efter hustruns död pratar han knappt alls. Håkanssons försök att starta samtal med kollegan är för det mesta fruktlösa.
Annars är Björling än erfaren och skicklig kriminalpolis, han har bland annat femton år på våldsroteln i Göteborg bakom sig. Det var Maria som föreslagit att de skulle flytta till hennes ursprungliga hemtrakter i Falkenberg och det blev verklighet för tre år sedan. Det var en lycklig tid, de hade det bra i villan i Skrea, ett renoveringsprojekt som de kunnat köpa till rimligt pris. Till och med tonårsdottern Malin hade snabbt funnit sig till rätta i sin nya skola, fått nya vänner och intressen. Men så kom cancerbeskedet … Nu är det bara han och Malin kvar i huset.
Det är en mentalpatient som hittat kvinnan i vattendraget, Ove hade rymt från närliggande Lyahemmet och av någon anledning hamnat just här. Någon hade sett honom, känt igen anstaltskläderna, ringt till hemmet som skickat en vårdare till platsen och det var vårdaren som larmat polisen. Polisen kan inte förhöra Ove, han kan knappt säga sitt eget namn, men han är fantastisk skicklig när det gäller att teckna.
Vi får träffa Johanna (tror aldrig vi får veta hennes efternamn, hon hette Nilsson som ung med det efternamnet bytte hon ut direkt när hon fyllt arton, i texten kallas hon bara Johanna). Hon sitter på tåget på väg mot Falkenberg, utredaren från Rikskrim som är svaret på Falkenbergspolisens bön om hjälp. Det är tretton år sedan hon flydde därifrån efter en speciell händelse, men det fanns så mycket annat som hon också ville lämna; den alkoholiserade mamman, på alla sätt usel som förälder, och det som drabbade hennes syster. Hon hade klippt alla kontakter totalt, nu har hon hunnit bli trettio och nu är hon på väg tillbaka.
Som polis är hon väldigt analytisk, skicklig på att gräva fram information, på att sammanställa små delar till större hypoteser, slutsatser. Jobbar gärna ensam vilket fungerar bra i det här fallet, Björling är ju knappast heller någon social person. Hon ägnar sig bland annat åt att gräva i historien, eventuella kopplingar till gamla fall; åker till och med till landsarkivet i Lund för att få tag på riktigt gamla handlingar.
Utöver dessa två har Malin Björling en egen berättarröst (det dyker upp några till så småningom). Hon skäms en del över att hon inte berättat för pappa om sin pojkvän, nu när det bara är de två kvar borde de vara öppna, prata med varandra, men det är inte så enkelt. Tack vare en studiedag för lärarna blir det en långhelg och hon säger till pappa att hon ska sova över hos kompisen Bettina under tre dagar. Men det är en lögn, hon ska campa och paddla kanot tillsammans med Mattias som lånat sin mammas gamla Golf för trippen. Han är ett år äldre än henne, går sista året på natur, har paddlat och campat många gånger, kan mycket som är nytt för Malin, inte riktig lika mycket som hans bror John, men det är nästan omöjligt, John är mycket hellre ute i naturen än tillsammans med andra människor. Malin tycker att han är rätt obehaglig, men allt annat med förhållandet är så underbart.
När Malin inte dyker upp på söndagskvällen blir pappa Roger väldigt orolig, han får snabbt reda på att hon inte alls varit med Bettina, han får veta om Mattias som inte heller kommit tillbaka efter campinghelgen. Han var rätt trasig innan, pratade ofta med sin döda hustru, men nu går han sönder fullständigt, sover ingenting, letar maniskt efter dottern utan resultat. Till slut blir han avstängd från jobbet, han fungerar inte alls längre. Och utredningen kommer ingenstans, Johanna kallas tillbaka till Stockholm, utredningen prioriteras ner, resurserna behövs till annat. Det tar lång tid innan det börjar röra sig igen, innan Johanna och Björling tar kontakt med varandra för att pröva nya teorier.
När det gäller handlingen, intrigen, byggs den upp av komponenter som är tryggt förankrade i genren: Två utredare, äldre man och yngre kvinna med tungt bagage och personligt engagemang i fallet. Den mindre orten. Det obehagliga återvändandet. Arvsynden där barn som behandlas illa blir onda vuxna. Den onda frikyrkoförsamlingen. Ondska inom psykiatrin. Historien som slår tillbaka. Man som fängslar kvinna med rituella inslag. En berättarteknisk rörelse mellan några få röster. Allt det är mycket vanliga komponenter inom spänningslitteraturen.
Så långt finns ingen originalitet vilket inte ska tolkas som kritik, det är mycket sällan man stöter på originella texter, med här finns något annat, en ovanligt hög språklig kvalitet vilket inte är så konstigt, det här är en erfaren och skicklig författare; här finns ett tonfall, ett sorgligt vemod som är mycket berörande. ”Sorgen är randig, hade någon klok människa sagt. Ömsom befann man sig i skugga, ömsom i ljus.” I en intervju förklaras det med att författaren själv delar Björlings sorg över en förlorad hustru, att skrivandet av den här boken också fungerat terapeutiskt för honom i hans sorgearbete. Man kan hoppas att det fungerat bra för honom och man kan konstatera att det fungerar väldigt bra för oss läsare.
Författaren
Carl-Johan Vallgren, född 1964 i Linköping och uppvuxen i Falkenberg, har länge bott i Berlin men är numera bosatt i Stockholm och verksam som författare. Han debuterade 1987 med romanen Nomaderna. Därefter följde bland annat Dokument rörande spelaren Rubashov (1996) och För herr Bachmanns broschyr (1998). 2002 utkom Den vidunderliga kärlekens historia, som har sålt i över 350 000 exemplar bara i Sverige och som tilldelades Augustpriset för Årets bästa skönlitterära bok. 2008 utkom Kunzelmann & Kunzelmann, och 2012 Havsmannen. Under namnet Lucifer har han skrivit två noir-thrillers: Skuggpojken (2013) och Svinen (2014). Carl-Johan Vallgrens böcker har kommit ut i över tjugo länder. Han är även artist och låtskrivare.
Anders Kapp, 2024-05-02
Bokfakta
- Titel: Din tid kommer.
- Författare: Carl-Johan Vallgren.
- Utgivningsdag: 2024-04-19.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 345.