Statlig förvaltning innehåller massor av riktigt bra människor som gör viktiga saker men innehåller också mycket som är tacksamt underlag för ironisk humor och det är något som Kristina Appelqvist ägnar sig åt med stor skicklighet. Under ett drygt decennium var spelplatsen Västgöta universitet i Skövde, nio böcker från 2009-2020 (hon har själv arbetat som kommunikationschef på Högskolan i Skövde så det var en hemmaplan för henne). 2022 flyttade hon sina berättelser till Stockholm och en annan statlig verksamhet, likaledes fiktiva Myndigheten för kulturstöd. Det känns som att det blev en nytändning i författarskapet som verkligen exploderat i ett myller av fantastiskt underhållande scener. Redan titlarna är riktigt underbara som nu trean i den nya serien: Vykort från en bortglömd prins. Vår huvudperson och hjälte Nina Storm har fått ta steget upp från kommunikationschef till tillfällig generaldirektör sedan denna sagas riktigt onda fe Diana Wikman hamnat i onåd hos regeringen. Men Diana finns kvar i lokalerna och de hämndplaner som hon smider är brutala. Mycket av handlingen utspelas också i prästgården i Mjöbäck där författaren själv växte upp. Alla läsare kommer att bli på riktigt gott humör av den här texten.

Redan på försättsbladet står det ”Till Anders” och även om det kanske inte är jag som avses, författarens man heter också Anders, blir jag naturligtvis glad.

I öppningsscenen befinner vi oss i frukostmatsalen på Clarion Hotel Post, nära centralstationen i Göteborg; det är Gustav Adolfsdagen, 6 november 2019, Nina Storm har varit på en konferens för generaldirektörer och ska snart åka hemåt mot Stockholm igen. Bordsgrannen, en kvinna som ser ut att vara i sextioårsåldern, börjar prata med henne och så småningom säger hon sig vara forskare som just håller på med en studie om Bang, Barbro Alving. Efter att mest ha varit irriterad över att bli störd blir Nina nu intresserad; Bang har varit hennes idol ända sedan tonåren, det var hon som fick Nina att bli journalist och hon bor faktiskt nu i samma lägenhet som Bang hade en gång i tiden. Kvinnan ber Nina vakta hennes väska när hon ska gå på damernas, men hon kommer aldrig tillbaka, hon är försvunnen. Nina vet inte vad hon ska göra, tänker lämna väskan i receptionen men där är det kö, hon börjar få bråttom till tåget och tar med sig väskan. Mötet är ingen slump …

På vägen tillbaka till Stockholm ber hon sin sekreterare att köpa Gustav Adolfsbakelser till eftermiddagskaffet på myndigheten. Hennes företrädare Diana hade lagt ner massor av pengar på representation men bara på exklusiva middagar med människor som hon betraktade som viktiga och intressanta, aldrig internt, något för personalen, och det vill Nina ändra på. Det blir en katastrof, leder till en intern storm som handlar om allt från hyllandet av en krigarkung till den fruktansvärda nonchalansen i att inte ta hänsyn till eventuella veganer, intoleranta för laktos eller annat, och inte minst avsaknaden av en korrekt upphandling. Inläggen på intranätet blir allt mer aggressiva och Diana ser sin chans att späda på ilskan mot Nina. Det här är riktigt roligt och dessutom träffande, absurda pseudodiskussioner som inte har något alls med verksamheten att göra är inte alls ovanliga i denna typ av organisationer.

På vägen mot Stockholm får hon också ett samtal från nytillträdde presschefen Thomas som berättar om ett mejl från Statens konstråd; en värdefull tavla har stulits från en myndighet och det är sjätte stölden som inträffat på rätt kort tid, alla myndigheter uppmanas att göra något för att skydda den offentliga konst som finns utplacerad på alla statliga myndigheter. Stölderna har inte blivit någon stor fråga i media än så länge, de har inträffat på olika platser i landet, men fortsätter det kommer det att bli en stor fråga. Det visar sig att det inte finns några riktlinjer alls för konsten på Ninas myndighet vilket är något som omedelbart måste åtgärdas, men det kan vara en rätt lång process för att ta fram riktlinjer. Det här blir också väldigt roligt och träffande. Ofta ägnas enormt mycket tid inom denna typ av organisationer åt riktlinjer, policys, förstudier, utredningar, utvärderingar, mätningar och liknande, inklusive massor av möten kring detta, i stället för att faktiskt göra det som verksamheten är till för.

HR-chefen Robert har länge varit Ninas närmaste vän på myndigheten men relationen har förändrats en del sedan hon nu blivit hans chef. Han får en stor roll i den här berättelsen, också med egna kapitel; visar sig oväntat bli en stor karaoke-stjärna och hans projekt att starta ett antikvariat vid sidan av jobbet växer över alla breddar. Diana börjar också flirta med honom, en situation som han inte riktigt vet hur han ska hantera.

Några dagar senare dyker ett möte upp i Ninas kalender, bokat sedan länge, innan hon tillträdde som GD. Det ska tydligen vara med Evert Taube-sällskapet vilket inte är riktigt sant, det visar sig vara en mer radikal utbrytargrupp från detta sällskap som bland annat har målet att alla elever som går ut nian måste kunna minst sju visor av Evert Taube utantill. Den lilla gruppen har en del idéer om projekt för att arbeta mot sina mål och vill ha ekonomiskt stöd från myndigheten. Det här är naturligtvis inte en GD-fråga, det finns rutiner för hur olika organisationer kan söka kulturstöd, men under mötet dyker det upp en annan fråga. En av deltagarna vet att Nina ärvt prästgården i Mjöbäck, att den kan bokas för mindre konferenser, och det vill de göra. Nina är tveksam men accepterar ändå.

Nina har en hel del oväntade svårigheter i sin nya roll, men har lärt känna Märta Fischer som har mycket mer erfarenhet av rollen, just nu GD för Statens musikverk, och får en del råd av henne. Nina kommer också med i en liten arbetsgrupp som utöver henne och Märta består av två andra generaldirektörer, Sten-Ulrik Johansson och Sylvia Blomgren; gruppen ska utreda hur myndigheterna kan förbättra sin informationssäkerhet. De bestämmer sig för att boka in några planeringsdagar på Ninas prästgård. Det råkar bli en dubbelbokning, arbetsgruppen och Taubesällskapet är där samtidigt vilket blir riktigt roligt, i alla fall för oss läsare.

I Mjöbäck har Nina fått en ny granne, Alex Wilson, författare, journalist och skicklig amatörbagare. Hon får också kontakt med rörmokaren och sångaren Sören Bertilsson som hjälper henne med en vattenläcka. Bägge herrarna blir intresserad av Nina, hon har plötsligt fått två konkurrerande kavaljerer.

Kriget mellan Nina och Diana hårdnar när Diana plötsligt flyttar in i samma hus som Nina, på Sibyllegatan på Östermalm, hon har köpt lägenheten rakt ovanför Nina.

Och så har vi den mystiska väskan från Göteborg vars innehåll visar sig ha en del kopplingar till Mjöbäck, delvis till Ninas egen släkthistoria, gåtor som inte blir så enkla att lösa. Och parallellt med en hel del turer kring konststölderna dyker det så småningom verkligen upp ett vykort från en bortglömd prins, ja till och med två i en mycket rar historia. Riktigt välskrivet som vanligt och läsglädje långt utöver det vanliga.

Författaren

Kristina Appelqvist är född 1968 och uppväxt i prästgården i Mjöbäck. Hon är journalist och har varit verksam inom kommunikation med olika roller. Bland annat var hon under tio år kommunikations- och presschef vid Högskolan i Skövde. Hon debuterade 2009 med Den svarta löparen och fram till 2020 har det blivit nio spänningsromaner i två serier som alla har sitt nav på fiktiva Västgöta universitet i Skövde. Hennes böcker beskrivs ofta som feelgood- eller pusseldeckare. Berättelserna är rätt oblodiga och har betydande inslag av humor. 2019 kom hon också, tillsammans med Harriet Wallberg ut med När lögnen blir sanning – om händelserna efter Macchiariniskandalen. Med Klänning för korta kvinnor startade hon 2022 en ny serie med Nina Storm vid Myndigheten för kulturstöd i Stockholm som huvudperson. Den följdes upp av Lögnaren i skafferiet 2023 och nu Vykort från en bortglömd prins.

Anders Kapp, 2024-04-28

Bokfakta

• Titel: Vykort från en bortglömd prins.
• Författare: Kristina Appelqvist.
• Utgivningsdag: 2024-04-19.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 374.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Klänning för korta kvinnor.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.