I sin nya bok Järnblomma dyker Frida Skybäck ner i de mörkare delarna av hemstaden Lunds historia. Det handlar om Sankt Lars, invigt 1879, mest känt som ett stort sjukhus för sluten mentalvård med upp till 1 600 patienter (området har också använts till mycket annat) där det mesta successivt avvecklades från 1990-talet fram till 2013, men också Vipeholmsanstalten (1935-1982), en ”vanföreanstalt” med upp till tusen platser för människor med utvecklingsstörning, förståndshandikapp och beteenderubbningar, känt för oetiska experiment och hög dödlighet. Vi får återse seriens återkommande huvudpersoner, kriminalpoliskollegerna Fredrika Storm och Henry Calment, som är ett mycket underhållande par. Som efternamnen antyder är de varandras motsatser; Fredrika är en intensiv och snabb person, ibland alltför snabb när hon tar en del genvägar och Fredrik är lugnet själv som ingen kan tro är polis, han är alltid oerhört välklädd, intresserad av tillvarons mer exklusiva detaljer, och föreläser gärna om allt möjligt från sin stora kunskapsbank. Här finns en väl avvägd kombination av humor och stort allvar som förenas i en intelligent intrig med många intressanta karaktärer, tempovariationer som ger läsglädje, ett imponerande språk och naturligtvis en läsdrivande spänning.

Det är tisdag kväll den tionde mars; två gymnasieungdomar är på väg till Sankt Lars och de nedlagda sjukhusbyggnaderna. Jakob Rudberg har varit där förut, hans familjehistoria har kopplingar till sjukhuset, hans farfar Otto var överläkare på Sankt Lars och hans pappa Carl arbetade på avdelning C som ung läkare (driver numera ett läkemedelsföretag). Emilia har aldrig varit där förut men det är hon som övertalat honom att ta med henne dit, de känner inte varandra så bra, Emilia står långt över Jakob i klasshierarkin, men Jakob är rätt förtjust i henne så han accepterade. Hon har hört en historia om en flicka som ska ha dött där och som nu spökar, hon är nyfiken. De tar sig upp till det som en gång var avdelning C på tredje våningen i det som nu mest är ett ruckel. Emilia utmanar honom, i tumultet rasar en bjälke och en innervägg öppnas. Där inne hittar de något som verkar vara en död kropp, Emilia är säker på att det måste vara den döda flickan.

Polisen larmas och utöver tekniker är det Fredrika Storm och Henry Calment som åker dit. Fredrika är irriterad, hon var ute på middag med nya kärleken, rättsläkaren Jonas Chen, och servitören hade just kommit med väldoftande tallrikar när hon måste gå. Henry kan bakgrunden till Emilias spökhistoria och berättar för Fredrika som rätt nyligen återvänt till Lund. 1987 försvann två patienter från just den avdelningen, sjuttonåriga Marie-Louise Sparre och tjugoåriga Tommy Svensson. Familjen Sparre var övertygade om att det måste handla om ett brott och menade att Tommy var förövaren. En långvarig polisutredning kom inte fram till några resultat men Marie-Louises storasyster Greta skrev en bok om händelsen: Fallet Marie-Louise, som nyligen kommit ut i en uppdaterad version. Det finns en rätt stor svensk privatspanargrupp på nätet, PS-gruppen, och den uppdaterade boken har lett till omfattande spekulationer i gruppens avdelning i Lund, så på det sättet lever det gamla fallet fortfarande. Och nu startar också polisutredningen igen.

Fredrika och Henry besöker de försvunnas familjer som finns på helt motsatta sidor av den socioekonomiska skalan.

Innan han togs in på Sankt Lars bodde Tommy med sin familj på en liten enkel gård i byn Igelösa utanför Lund. Familjen plågades intensivt av PS-gruppen efter försvinnandet, de var där varje dag och beskyllningarna mot Tommy var grova. Mamma Ulla dog några år senare men åldrande pappa Yngve bor fortfarande kvar i det nu mycket slitna lilla huset, han vägrar flytta trots att Tommys ett år äldre syster Ewa försöker övertyga honom. Hon åker ofta dit för att hjälpa honom med vardagen. Tommy hamnade på Sankt Lars sedan någon läkare påstått att han skulle lida av schizofreni. Det tror inte Yngve alls på, Tommy hade en intellektuell utvecklingsstörning men hade inga problem alls med gårdens praktiska sysslor och trivdes bra. Han vantrivdes däremot rejält på Sankt Lars, magrade mycket och bad hela tiden familjen om att han skulle få komma hem igen.

Marie-Louise verkar mest ha haft en rätt normal tonårsrevolt mot den stenrika familjens alla hårda regler, vilket hennes pappa Halsten inte alls kunde tolerera. Efter att ha skickat henne till några andra ställen, utan önskat resultat, placerade han henne på Sankt Lars. Pappan är numera död men mamma Theodora och syster Greta bor kvar i mycket exklusiva huset Fjelie gård där de passas upp av tjänstefolk. Utöver sin bok fortsätter Greta även på andra sätt sin kampanj där hon driver tesen att sjukvårdsmyndigheter och polis medvetet döljer sanningen om de brott som hennes lillasyster ska ha utsatts för. Hon besöker direkt polisen efter fyndet av den döda kroppen, kräver snabba svar. Mamma Theodora hoppas mest att det verkligen är hennes dotter som nu hittats så att de äntligen kan få begrava henne.

Med det här har författaren byggt en riktigt stabil plattform som hon sedan skickligt använder för sin starka berättelse. Här finns den mörka och verkliga historiken som handlar om en typ av ”vård” med usel människosyn där många utsatta människor for mycket illa, vilket blir personligt och levande genom de två fiktiva unga människornas försvinnande. Här bygger hon också in ett viktigt och berikande klassperspektiv. Det genomtänkt på ett mycket intelligent sätt.

Grunden kompletteras på många olika sätt under berättelsens gång, bland annat genom samtal med människor som var inblandade då på åttiotalet och som fortfarande lever: poliser, vårdpersonal, vänner och bekanta av olika slag. Successivt växer det fram en bild av vad som kan ha hänt och på vägen inträffar det också dödsfall i samtiden. Det blir både berörande och spännande läsning.

Seriens långa berättelse handlar mycket om Fredrika Storms egen familjehistorik. Hon är uppväxt i området, har massor av släkt och bekanta där, men hon har ganska nyligen återvänt från Stockholm. Där hade hon länge en framgångsrik karriär som kriminalpolis som dock avslutades hastigt sedan hon gjort ett svårt misstag. Hon lyckades få ett jobb som kriminalpolis i Lund men vet att hon har ögonen på sig, inte minst efter hennes första stora fall där (första boken i serien, Svertfågel) som hade kopplingar till hennes egen familj och där en del kolleger tyckte att hon agerat alltför impulsivt och oprofessionellt. Det stora traumat i hennes egen historia handlar om mamma Annika som lämnade familjen redan sommaren 1996 och aldrig hörts av sedan dess. Hon måste få veta vad som egentligen hände, och i den nya boken tar hon några stora steg på den vägen. Den fiktiva släkten Storm har sitt namn efter den högst verkliga förfadern Albin Sturm, en av de ansvariga bakom Amaltheadådet i Malmö 1908. Familjen ändrade senare Sturm till Storm. Det tycker jag är en väldigt kul detalj. Även i Henrys personliga historia finns något som mest antyds som en cliffhanger och som säkert utvecklas i nästa bok.

Och nästa bok kommer jag definitivt att läsa, det är en mycket stark serie som Frida Skybäck skapar.

Anders Kapp, 2023-08-23

Bokfakta

• Titel: Järnblomma.
• Författare: Frida Skybäck.
• Utgivningsdag: 2023-08-23.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 404.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Frida Skybäck inklusive länkar till ytterligare information.
• Läs vad andra skriver om boken.