Isländska Yrsa Sigurðardóttir började som barnboksförfattare men har sedan 2005 kommit ut med närmare tjugo spänningsromaner i tre olika serier och några av dem helt fristående. Hon är mycket framgångsrik; böckerna har fått många priser, sålts i mer än två miljoner exemplar och hon finns översatt till fler än trettio språk. Själv har jag tidigare bara läst tre av hennes böcker, skrivit om en förut, men gjorde nu ett nytt försök med den femte och näst sista i hennes serie med huvudpersonerna Freyja och Huldar. På originalspråk kom den ut 2018 och finns nu sedan en vecka ute i svensk översättning med titeln Dockan. Hon har en del rätt ovanliga sidor vilket generellt bör applåderas; originalitet är sällsynt. Här finns dels ett speciellt tonfall med en del sarkastisk eller ironisk humor som ibland fungerar men oftast inte gör det, i alla fall inte för mig. Här finns också ovanligt komplexa intriger som ofta har bisarra eller groteska inslag vilket inte heller gör mig särskilt läslycklig. I den nya boken finns ytterligare ett element som jag inte gillar: författare som förklarar, i stället för att gestalta, gör mig aldrig på bra humör.

Utöver de två återkommande huvudpersonerna, kriminalinspektör Huldar och barnpsykologen Freyja, är flickan Rósa Thrastardóttir navet i den här berättelsen. Fem år innan berättelsens nutid är hon elva år och ute på en fisketur tillsammans med sin mamma Disa och båtens ägare Frikki som till vardags är arbetskamrat med Disa. Han är nog rätt förtjust i henne men på jobbet är han blyg och försagd och vågar knappt prata med henne. På havet blir han annorlunda, det är tydligt att det är hans hemmaplan. Frikki och Rósa kommer bra överens, de är på gott humör, men Disa är obekväm, ganska rädd för den här miljön.

De får nästan ingen fisk alls men så småningom får de upp en gammal trasig docka från havsbotten. Den ser rätt skrämmande ut, Disa vill att de ska kasta tillbaka den i havet men Rósa kräver att få behålla den och mamma ger med sig. Samma kväll lägger Disa ut en bild av dockan på sociala medier. Morgonen därpå är hon död och dockan borta.

Därmed är Rósa föräldralös. Hennes pappa dog flera år tidigare under en fisketur. Utredningen av Disas död skrivs av som en olyckshändelse i badrummet. Rósa hävdar att det inte alls var olyckor, att bägge hennes föräldrar mördats, men ingen tror henne. Hon hamnar i en karusell med många olika boenden som socialtjänsten ordnar åt henne. Hon är rätt ovanlig jämfört med andra unga i samma situation; här finns varken missbruk, kriminalitet eller psykisk ohälsa, hon är en smart och stark tjej men hon rymmer hela tiden. Hon hittas aldrig under sina rymningar, kommer självmant tillbaka efter några dagar, har uppenbarligen haft det bra och vägrar berätta var hon varit.

I berättelsens nutid är polisen, bland andra Huldar, upptagen av några skelettdelar som hittats i havet. Det visar sig vara två olika personer, förmodligen en man och en kvinna, men trots ett intensivt arbete lyckas de inte identifiera dem. Skelettdelarna hittas på samma plats som dockan hittades på fem år tidigare.

I ett annat fall utreder polisen misstänkta sexuella övergrepp på unga på ett korttidsboende som drivits av en Bergur Alvarsson under tretton år. Övergreppen anmäldes av Tristan Berglindarsson som hävdar att han själv blivit utsatt. När inget hände med hans anmälan på tre månader lät han sig intervjuas anonymt i en dagstidning vilket ledde till en stor skandal. Bergur är numera häktad, det är väldigt många unga som funnits på detta boende under åren och som nu måste höras; många av dem är fortfarande minderåriga vilket innebär att en barnpsykolog måste vara närvarande under förhören. Det blir Freyja som får det jobbet.

Så småningom kommer det fram att Rósa och Tristan är goda vänner sedan flera år tillbaka och att hon också fanns på boendet när Tristan säger sig ha blivit utsatt för övergrepp.

Polisen letar efter Rósa som återigen rymt och är försvunnen. De åker till Grandi där en del gamla containrar används som bostäder för hemlösa, de har fått in uppgifter om att Rósa då och då besökt en av de som bor där. Han kallas för Binni Portfölj, hade en gång i tiden ett bra kontorsjobb innan hans missbruk ledde till att han lämnade sin familj, har levt som hemlös under lång tid. Ryktet säger att han på senare tid också börjat sälja narkotika men det finns inget som tyder på att Rósa missbrukar något alls, så de förstår inte varför hon skulle besöka just honom. Enligt en granne ska Rósa ha varit där tidigare samma dag. De hittar Binni död med avskuren hals.

Det är huvudkomponenterna i denna berättelse men det finns många fler, det är en osedvanligt komplex intrig och inte alldeles enkelt att hänga med.

Översättningen är ok, Susanne Andersson levererar en bra svenska, men däremot har korrekturläsningen släppt igenom onödigt många fel.

På slutet inträffar något märkligt i texten. Jag ska naturligtvis inte spoila innehållet, det är formen som förundrar mig. I det intensiva avslutande skedet kastas vi läsare ut från gestaltandet av utredningens olika delar. I stället får vi, några dagar senare, en femton sidor lång och omständlig förklaring till allt som kommit fram, svaren på alla öppna frågor (och de är många) i form av att Huldar berättar för Freyja om hur allt hänger samman under en middag hemma hos henne. Senare kommer en andra upplösning, med delvis andra svar, också denna i en förklarande form, måttligt maskerad som en inre monolog. Det är jättebra med lärare som förklarar saker i skolan, och jag tycker mycket om intressant facklitteratur som förklarar saker för mig som jag inte visste tidigare, men förklaringar hör inte hemma i skönlitteratur. Som läsare förväntar jag mig skicklig gestaltning som ibland också kan skapa insikter i min tankevärld, något som förklaringar aldrig kan göra på samma sätt.

Anders Kapp, 2023-07-10

Bokfakta

• Titel: Dockan (Bruðan 2018, översättning Susanne Andersson 2023).
• Författare: Yrsa Sigurðardóttir.
• Utgivningsdag: 2023-07-03.
• Förlag: HarperCollins.
• Antal sidor: 411.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Yrsa Sigurðardóttir.
• Läs vad andra skriver om boken.