Måndag 15 april 2019 utbryter den förödande branden i Notre-Dame i Paris, det första brandlarmet ljuder 18:18, mitt under en mässa i den enorma katedralen. Det är den verkliga händelse som utgör både utgångspunkt och en del av avslutningen på Britta Röstlunds nya bok Notre-Dames alla nycklar; liksom hennes tidigare två böcker är texten en intelligent och lustfylld lek med tillvarons olika skikt, mellan det som är och det som synes vara. Huvudpersonen Sandro Lopez är en trettioettårig man, född och uppväxt i Marseille med föräldrar från Brasilien, en mycket skicklig låssmed som är upplärd av sin måttligt laglydiga pappa, mamman dog tidigt och när han var tjugoett också pappan. Läsa böcker fick han aldrig göra under uppväxten, helt onödigt enligt pappan, men det har han verkligen tagit igen under senare år. Den absoluta favoriten är Victor Hugos Ringaren i Notre-Dame, han flyttade till Paris, är besatt av katedralen, och måste bo nära så att han kan besöka den varje dag. Vi får följa honom under ett par månader innan branden; det är många mystiska saker som inträffar under en lustfylld läsning. En sak begriper jag inte: Detta är författarens tredje bok. Det är inte en serie, men det finns ändå en del samband. Varför ger förlaget då omslagsuppdraget till tre olika formgivare? Ettan var väl rätt ok, tvåan hemsk och det tredje omslaget är ännu värre. Till potentiella läsare så skriker det: här innanför finns löjligt trams. Och det är en ren lögn.

Sandro är på sitt sätt en mycket moralisk person, det är bara det att hans moral skiljer sig en smula från majoritetens och de delar av moralen som finns kodifierad i lagarna. Han insåg det själv först när han började skolan, ”han blev varse att hans värld inte var som alla andras … det som var förbjudet hemma var tillåtet i skolan och tvärt om”.

De flesta uppdragen har Sandro på 80 rue Saint-Louis en l’Île, ett hus med nio lägenheter varav sju hyrs ut till turister via Airbnb av monsieur Poirot. Lägenhetsdörrarna är konstruerade så att de går i lås så fort de stängs vilket innebär att det är lätt att bli utelåst. Vilket kräver en låssmed. Dessutom finns en annan fiffig detalj. Som ett arv från pappan har Sandro en bok med viktiga kontaktpersoner; pålitliga människor som kan lösa olika saker utan att ställa så många frågor. En av dem är en skomakare och nyckeltillverkare (Tariq från författarens första bok?), som hjälper honom att masstillverka nyckelkopior som enkelt går sönder, som fastnar i låset vilket också kräver insatser av en låssmed. I informationen till hyresgästerna rekommenderar monsieur Poirot tydligt Sandro som låssmed och de två delar på de goda förtjänsterna.

En av hans mest frekventa kunder i huset är madame Bioche som inte är turist, hon har en egen stor lägenhet men låser sig ute väldigt ofta och då ringer hon alltid Sandro. Hon måste vara förvirrad tänker han, men det är ändå med stor glädje han ser fram emot deras möten. Hon är äldre än honom och uppenbarligen förmögen men det finns ändå något där. Han träffar också jämnåriga Ida som hyr en lägenhet högst upp i huset av monsieur Poirot. Hon är från Sverige, är i Paris som en del i arbetet på en doktorsavhandling om Notre-Dame, hon är vacker, de har mycket att prata om, hon verkar nog intresserad, men ändå flyr Sandro när hon kommer för nära. Han har inte så lätt med relationer, med att lita på någon annan människa.

Sandros enda nära vän är Jean-Pierre, en lång, gänglig man, äldre än honom. De träffas varje dag efter jobbet på restaurangen Lutétia där de pratar om allt över ett glas vin. De delar passionen för Notre-Dame, Jean-Pierre är stolt över sitt jobb som ansvarig för entrén till katedralen och ser till att Sandro kan gå förbi den långa kön för de dagliga besöken.

Men så blir de riktigt osams, det verkar som om någon tar över Sandros lukrativa jobb i det speciella huset, både Sandra och Jean-Pierre utsätts för inbrott och hot, Sandros arga innekatt Diable får plötsligt en unge trots att hon inte träffat någon hankatt. Och samtidigt stiger oron i Paris med våldsamma protestdemonstrationer från de Gula västarna.

Liksom i den förra boken finns här en del inslag som kan betraktas som religiösa, och då menar jag inte det banala faktum att det i centrum av berättelsen står en av världens mest kända kyrkor. Alla tidiga religioner handlar mycket om att tolka in mening i olika fenomen, meningar som kanske finns hos betraktaren snarare än i det som betraktas, solen blir ofta helig på olika sätt liksom mycket annat. Här vimlar det av sådant på många olika nivåer hela vägen till vardagliga förutfattade meningar och osäkra antaganden som påverkar så mycket av våra liv. Hur ofta vi helt enkelt har fel om andra människor och annat som händer i vår omgivning.

Jag har sett hennes böcker kallas feelgood ibland men vet inte om jag håller med. Varför inte helt enkelt kalla dem för romaner, fiktion som lyfter fram intressanta människor med alla deras fel och brister i en värld som inte alltid är så lätt att hantera. Och som bonus alla dessa levande miljöer, ett underbart språk och en lustfylld intelligens. Jag kommer absolut att fortsätta att läsa henne, men hoppas att nästa bok kan få ett omslag som gör innehållet rättvisa.

Författaren

Britta Röstlund är född 1975 i Täby, utbildad samtalsterapeut, har studerat konstvetenskap vid Stockholms universitet och vid La Sorbonne. Hon flyttade 2001 till Paris där hon arbetade som frilansjournalist och som chefredaktör för tidningen tête à tête. 2016 debuterade hon som romanförfattare med Vid foten av Montmartre som såldes till tretton länder. Den följdes 2019 av Där solen går upp i väster och nu alltså Notre-Dames alla nycklar.

Anders Kapp, 2023-05-30

Bokfakta

• Titel: Notre-Dames alla nycklar.
• Författare: Britta Röstlund.
• Utgivningsdag: 2023-04-05.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 316.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Där solen går upp i väster.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.