”De hade missförstått föräldraskapets enklaste grammatik.” Mattias Edvardsson excellerar på sin hemmaplan; kammarspelets trassliga familjerelationer och särskilt komplexa tonåringar kopplade till föräldraskapet alla våndor. Men i nya Lova mig tystnad tillkommer också två andra starka element: det mindre samhällets domar som kan vara så mycket längre och strängare än något som rättssystemet kan hitta på (”Jag drog mig länge för att skriva om Trelleborg. Likt många andra som är uppväxta i en småstad hyser jag en evig hatkärlek till min barndomsort.”) och en grymt imponerande arkitektur. Att börja direkt med brottet har han, liksom många andra, gjort tidigare, men här blir det ett temporalt nav som hela berättelsen kretsar kring där olika perspektiv både innan och efter denna traumatiska händelse, som vi får återvända till flera gånger, successivt bygger upp hela tragedin. Formen är inte unik, han har använt den likartat i Goda grannar och då tror jag att jag jämförde den med Sara Stridsbergs fantastiska Kärlekens Antarktis från 2018, en jämförelse som jag står fast vid, men han gör det nu bättre än någonsin.

Det är sensommar, det har gått några veckor på höstterminen, kvällarna blir kallare och mörkare, och den här natten ligger stranden vid Dalabadet i Trelleborg nästan öde. ”Mörkret var som skörast där himlen mötte havet och en spröd linje ska genom svärtan. Vattnet vilade i stillhet. Som en pil sköt den långa bryggan genom dunklet.” Textens tre första snygga meningar skapar genast en stämning hos läsaren. Riktigt öde är det inte, två unga människor skymtar längst ut på bryggan, det hörs ett skott, någon dör.

Det är två familjer som står i centrum för den här berättelsen, familjer som befinner sig på helt olika delar i Trelleborgs öst-västliga klasstruktur.

På rika Stavstensudde bor Jari och Maria Kekkonen med tonårsdöttrarna Isabella och Amanda. Jari och Maria är bägge framgångsrika, har satsat hårt på sina olika karriärer, jobbar betydligt mer än fyrtio timmar i veckan. Isabella har påbörjat sista året på gymnasiet; pålitlig och ordentlig, pluggar hårt, bara toppbetyg och även framgångsrik i fotbollslaget. Två år yngre Amanda har just börjat på gymnasiet, även hon framgångsrik i idrott, i hennes fall gymnastik, inte samma toppbetyg som storasyster och kanske inte lika pålitlig men å andra sidan är hon mer eftertraktad av killarna än vad Isabella någonsin varit.

Det är en tävlingsorienterad familj, särskilt Jari har genom hela livet tävlat om allt, och de familjematcher i padel de har varje torsdagskväll är allt annat än en lek; föräldrarna på ena sidan nätet och döttrarna på den andra vill alla vinna, det blir hårda och jämna matcher. Som föräldrar är Jari och Maria rätt olika, det är Jari som är hönsmamman, som oroar sig, som vill kontrollera döttrarna, samtidigt som Maria vill ge döttrarna mer utrymme, mer självständighet.

På motsatt sida av staden, i de östra delarna, bor Sasho och Linda Palevski i skuggan av den gamla gummifabriken. Att de en gång blev ett par var kanske inte så väntat. I skolan var Linda en stor stjärna, avslutade gymnasiet med de bästa betygen och stipendium. Alla förväntade sig att hon skulle vidare till universitetsstudier och bli något stort i världen. Men så blev det inte, hon är starkt rotad i Trelleborg, familjen har bott i de östra delarna i generationer och hon kan inte tänka sig att lämna staden. Sasho hade rätt usla betyg i skolan men blev känd och fruktad som en riktig värsting, en misshandel i senare tonår ledde till och med till ett kortare fängelsestraff. Även om han förändrades efter det, alltid skött sig väl, så glömmer aldrig staden. Förälskade blev de i alla fall men när Sasho ville flytta ifrån sitt förflutna säger Linda nej, hon vägrar att lämna Trelleborg.

De har inga större karriärambitioner, extrajobb på ICA under skolan förlängdes, där är de bägge kvar fortfarande trots att de passerat fyrtio och de trivs rätt bra med det. Deras stora stolthet är sonen Niko som överträffar deras högt ställda krav med bara höga betyg i skolan och han är dessutom en skicklig pianist som på programmet för niornas skolavslutning i början av juni stod för finalen med ett solonummer.

Men så blev jämnåriga Niko och Amanda kära i varandra, ett förhållande över klassgränserna, en klassiker som ofta använts i litteraturen; förälskelse med komplikationer som förvärras av att Jari och Sasho har en mörk historik från tonåren som resulterat att de under åren undvikit varandra så gott det nu går i ett litet samhälle. Men nu blir det svårt när deras ungdomar är ett par.

Jari och Linda blev mycket gladare när Isabella i riktigt unga år blev tillsammans med Sixten, stor fotbollsstjärna, den mest eftertraktade killen i den åldersgruppen. De är som par redan ett stabilt inventarium och allt pekar på en ljus och framgångsrik framtid för dem även om Sixten knappast klarat sig genom skolan så pass bra som han gjort utan Isabellas hjälp. Att det kan gå bra i livet utan några större utbildningsframgångar har Sixtens pappa Patrik tydligt visat, en self-made man, en entreprenör som numera är en av de rikaste i Trelleborg. En man som tydligt uttrycker sina åsikter, inte sällan av blåbrun karaktär, och aldrig låter sig motsägas.

Jari och Patrik känner varandra sedan barndomen, min bästa vän säger Jari ibland med det är inte riktigt sant, snarare Jaris idol som stod en bra bit över honom i skolgårdens hierarki. Så är det på sätt och vis fortfarande, även på Stavstensudde finns en hierarki och Patrik bor med sin familj på den allra rikaste delen. I vilket fall som helst är Jari och Linda glada över förhållandet mellan Isabella och Sixten samtidigt som de, särskilt Jari, är oroliga över förhållandet mellan Amanda och Niko.

Det är huvudkomponenterna i detta drama, denna inkännande tragedi, och på vägen kommer vi att gå in i många av föräldraskapets våndor under åren då barnen ska försöka ta sig fram till ett vuxenliv. Det är rätt många knoppar som brister och ibland gör det ont, väldigt ont. Författaren behandlar det både från föräldrarnas perspektiv och från tonåringarna själva. Det senare är notoriskt svårt att skriva fram, det klingar oftast falskt, men just den här författaren är en mästare på det området.

Den lilla staden är också en central karaktär i denna bok med sina klasstrukturer, sina minnen, sina hårda domar och sina falska idoliseringar.

Texten förflyttar oss fram och tillbaka i tiden med skottet den där sensommarnatten som centrum samtidigt som skeendet fördjupas med hjälp av olika berättarperspektiv.

På vägen kommer också många säkra slutsatser att krossas, förutfattade meningar visa sig vara falska. En uppskattad bonus i läsandet uppstår när Isabella på ett psykologiprov ska behandla olika aspekter på konfirmationsbias, alltså att söka efter, eller tolka, all information på sätt som bekräftar det man redan tror på samtidigt som man undviker all information som skulle kunna hota de egna åsiktspositionerna. Det är ett viktigt tema i den här texten och ett mycket välvalt tema med tanke på den konfirmationsbias som i dag grasserar som en pandemi över världen. Udda konspirationsteorier har alltid funnits men de har knappast varit fler eller farligare än i dag, och det har nog aldrig varit enklare än idag att hitta bekräftelser på det mest befängda idéer.

Men texten bjuder också på en del hopp med människor som drabbas av insikter på ett positivt sätt, som inser sina fel och försöker gör något åt dem.

Utöver att vara ett viktigt samtidsdokument är det naturligtvis riktigt spännande med många oväntade vändningar ända fram till slutet. Det är alltid en smula nervöst att läsa en ny bok av Mattias Edvardsson, han har skapat en så hög förväntningsnivå att den blir riktigt svår att uppnå. Men han har lyckats. Igen.

Anders Kapp, 2023-05-05

Bokfakta

• Titel: Lova mig tystnad.
• Författare: Mattias Edvardsson.
• Utgivningsdag: 2023-05-02.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 336.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Mattias Edvardsson (inklusive andra länkar).
• Läs vad andra skriver om boken.