Idag är det dags för Levande och döda, den tredje boken i Christoffer Carlssons svit av berättelser från hans egen uppväxtbygd i Halland. Utöver platsen och det den bär med sig har de få saker gemensamt, de är ovanligt fristående, svit är ett bättre ord än serie även om det dyker upp några enstaka personer i flera böcker är de inte alls bärande. Det finns en del annat som återkommer; det är berättelser som utspelar sig över relativt lång tid, det är flerdimensionella texter som rör sig från det mest personliga, vad är det som över tid kan forma människor, på gott och ont, över familjerelationer och mindre gemenskaper hela vägen till det mycket allmänna, samhällsförändringar i Sverige under de senaste decennierna. Och så har de naturligtvis Herr Carlsson själv gemensamt, en person som totalt saknar förmågan att skriva dåligt, så det infinner sig naturligtvis en ivrig förväntan när det finns en ny text från honom att läsa. Centrum för den här berättelsen finns i Skavböke, en by två och en halv mil nordost om Halmstad. Den artonde december 1999 hittas artonårige Mikael Söderström ihjälslagen i en bil, tidigt en kall morgon efter en fest tillsammans med jämnåriga. Det kommer att dröja decennier innan det står klart vad som egentligen hände den natten, om ens då.

En stor del av berättelsen kretsar kring den grupp av unga människor som fanns med på festen. I detta lilla samhälle känner de naturligtvis varandra väldigt väl sedan länge vilket inte innebär att de alltid är vänner. Nu befinner de sig i den brytningstid som inträffar efter gymnasiet då en del söker sig bort för att förverkliga sina drömmar samtidigt som andra kanske blir kvar. Författaren är galet tonsäker i sin skildring av dessa unga människor med alla hemligheter och lögner, dramatiska förälskelser, fiendskaper och vänskaper i en tid av livet när så mycket kan vara kategoriskt svartvitt.

Om det finns ett centrum i denna kollektivartade roman så är det kanske Sander Eriksson och Killian Persson, närmaste vänner sedan länge trots stora olikheter med Sander som är liten och smart samtidigt som Killian är stor och stark; Sander drömmer om att så snart som möjligt dra till Stockholm och universitetet (den väg författaren själv tog några år senare), en väg som knappast Killian kommer att ta. Det är uppbrottstid.

Ungdomarna speglar också det lilla samhällets relationer med dess ofta fast förankrade allianser, motsättningar och klasskillnader. Den döde Stefan och hans två år yngre bror Filip, också han med på festen, tillhör familjen Söderström som finns högst upp i hackordningen, den relativt sett rikaste och mäktigaste familjen med en vedervärdig ledare, brödernas pappa Karl-Henrik. En annan av festdeltagarna, Jakob, tillhör familjen Lindell som finns i andra änden av den lokala hierarkin; en diskussion om pengar hade tydligen lett till bråk mellan Mikael och Jakob under festen. Felicia Genberg och hennes mamma Madeleine har också en position i botten, med ett besvärligt beroende av Söderströms, men samtidigt finns Felicia i centrum, flera av killarna är mer eller mindre hemligt förälskade i henne och bevakar varandra svartsjukt. ”Felicia var som pengar: endast för mycket av henne var gott nog.”

Vi möter också unga polisen Siri Bengtsson som knappt hunnit tillträda som nyanställd när den döda Mikael påträffas. Den dagen åker hon runt för att prata med festdeltagarna för att försöka få fram vad som hänt. Det går inte så bra, hon litar inte alls på vad de berättar. Tre år senare slutar hon som polis för att ägna sig åt något helt annat, mycket beroende av den här utredningen.

Bara några dagar efter det att Mikael hittats, när julhelgen nästan är över, kommer en explosion och ett ras. ”Raset, när det till sist bedarrade, hade blivit stort som åtta fotbollsplaner och djupt som en sjö.” Centrum var vid Söderströms gård och huset fanns inte mer. Det blir full utryckning och bland de som kommer till hjälp finns unga polisen Vidar Jörgensson som vi träffat tidigare i sviten.
Efter ungefär halva boken flyttar vi en bra bit framåt i tiden till sommaren 2022 och många från då återsamlas till en begravning. Vi får veta en hel del om vad som hänt med alla inblandade, hur deras liv utvecklat sig på olika sätt. ”Två liv får den som kan gå vidare från sitt förflutna.” Men så inträffar ytterligare ett mord och alla sår rivs upp på nytt. Det är väldigt mycket som händer när begravda hemlighet kommer upp till ytan på vägen till upplösningen.

Jag skulle gladeligen läsa det här även utan själva spänningselementet; för de starka personteckningarna, för relationsskildringarna i allt från det privata till det samhälleliga, för alla kloka tankar, alla överraskande perspektiv, innerligheten och inte minst för språket. ”Nästan ingenting var viktigare än ord, så hade han sett det, orden inte bara beskrev världen utan skapade den, formade och kunde därför också förändra den.” Utöver en språkfilosofiskt relevant tanke är det också en träffsäker beskrivning av den här texten; den värld Christoffer Carlsson skapar med sina ord älskar vi läsare att få leva i en stund. Tack för den gåvan!

Det här är riktig bra, motsvarar väldigt höga förväntningar, men föregångaren Brinn mig en sol från 2021 var ändå strået vassare, svåröverträffad i sin intelligenta komplexitet över ett ännu längre tidsspann, något av det bästa som skrivits inom genren. Det här är en författare som gör det svårt för sig, det blir nästan omöjligt för honom att överträffa sig själv. Men vart han än går i sitt författarskap kommer jag självklart att följa med. Läs honom!

Anders Kapp, 2023-04-21

Bokfakta

• Titel: Levande och döda.
• Författare: Christoffer Carlsson.
• Utgivningsdag: 2023-04-21.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 412.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Christoffer Carlsson, inklusive länkar till texter om andra böcker.
• Läs vad andra skriver om boken.