Debut som parförfattare, ett samarbete över landsgräns, svenska Tranemo och finländska Vasa, ett samarbete över generationer, det är nästan fyrtio år mellan författarna, och dessutom en ren debut för en av dem. Bara det räcker för att motivera läsning av nya Den som offrar sig, den första delen i serien Brottsplats Österbotten av Christina Gustavson och Simon Ventus. Som seriens namn beskriver är handlingen förlagd till Simon Ventus hemmaplan; Vasa är landskapet Österbottens centralort och här får vi främst stifta bekantskap med landsbygden söder om Vasa. En intressant komponent i berättelsen är högst verkliga romanen The Turner Diaries från 1978, skriven av amerikanska William Luther Pierce under pseudonymen Andrew Macdonald (översatt till svenska 2011). Den beskrivs ofta som en bibel för vit makt, för den rasistiska högern, propagerar för utrotning av judar och alla icke-vita och har inspirerat till högerextrema terrordåd. Bland många andra refererade Oklahomabombarna specifikt till den som inspirationskälla när de 1995 mördade 168 människor och skadade 680 andra. Och nu dyker boken alltså upp i Österbotten …

I inledningen får vi träffa Isabella Löf i prästgården i Solf, söder om Vasa. Tidigare hette hon Isabella Smeds när hon var gift med Mikel i ett allt annat än lyckligt äktenskap. På fyllan kunde han ofta bli våldsam och till slut lyckades hon genomföra skilsmässan. Hon träffade prästen Lars och de gifte sig. Mikael bor kvar i området men de har tack och lov ingen kontakt alls. Just nu är det tisdagskväll, hon är ensam hemma i prästgården, Lars är borta på en pensionärsträff. hon hör något vid dörren och hittar ett brev i hallen. Hon känner igen sigillet, det är femte brevet hon fått. ”Samtliga hade handlat om Bibelns syn på äktenskapsbrott och hur hon levde på ett sätt som Gud hatade. Breven hade stegvis blivit allt hotfullare, men hon hade inte visat dem för någon utan avfärdat dem som ett elakt skämt från någon som hyste agg mot kyrkan.”

Något händer, hon försöker fly ut genom köksdörren men det finns någon där som slår ner henne. ”Jag måste ta mig upp, tänkte hon men hann inte värja sig förrän stenen träffade hennes högra ben. Hon hörde hur den krossade benpiporna och skrek högt av smärta när musklerna revs från sina fästen. … ´Gud hatar äktenskapsbrytare´, väste inkräktaren. ´Bär din egen synd. Landet skall renas från sådana som du!´ … Hon hann känna en sista sten nå kinden innan den mosade hennes välskapta anletsdrag och krossade pannbenet.” Isabella stenas till döds.

Fallet går till Marcus Tapper, den mest erfarna kriminalkommissarien i Vasa och den jag antar ska bli seriens återkommande huvudperson. Hans närmaste kolleger är Johanna Einola och Seppo Mäkinen, det är de tre som är kärnan i utredningen. Det kommer ett mord till med liknande kopplingar och trycket på poliserna ökar. Det blir många olika spår som ska följas, i nutid och i historien, många människor att prata med och överraskande händelser på vägen.

Marcus är sedan länge gift med Pernilla, de träffades redan under studietiden i Tammerfors, har nu bott i Vasa i femton år och har tillsammans barnen Anni, tretton. och Hugo, elva. Pernilla driver en egen yogastudio i Vasa och ska iväg på en yogaworkshop i Sverige över helgen. Eftersom Marcus måste jobba med fallet även under helgdagarna bokar de in barnen hos Pernillas föräldrar i Ylihärmä. Men Anni försvinner. Har försvinnandet något samband med utredningen?

Det finns mycket att verkligen tycka om med denna text; här finns en intelligent intrig, starka karaktärer, levande miljöer, en riktigt dramatisk upplösning och en hel del annat men ändå flyter inte läsningen riktigt som man önskar, då och då dyker det upp rätt kantiga formuleringar som stör. Det är inga språkliga fel men bokstäverna skapar ändå inte riktigt den böljande symfoni som läsare hoppas på. Funderar på varför utan att komma till några egentliga svar.

Författaryrket beskrivs ofta som ensamt, de allra flesta sliter själva med sina texter under lång tid, men samtidigt tror jag, utan statistiska belägg, att Norden har världsrekord i parskrivande. Genom åren har jag lärt mig att det fungerar på väldigt olika sätt. Ett av de mest kända paren är Sjöwall Wahlöö och det är väldokumenterat hur de satt vid köksbordet, ofta väldigt sent, och skrev tillsammans, inte sällan inne i varandras meningar (de skrev på papper och en del originalmanus finns bevarade). På den andra änden av skalan är det egentligen bara en i paret som svarar för själva skrivandet, den andra medverkar i idéskapandet och en del annat. Anders Roslund är ett sådant exempel; även när det fanns ett till namn på bokomslagen är det han som stått för skrivandet. Mellan dessa extremer finns många olika varianter.

Hur det här parskrivandet fungerar har jag ingen aning om, inte heller hur de två kommit på idén att skriva tillsammans, men kanske finns det något i metoden som resulterar i bristen på flyt? Eller är det kanske skillnaderna mellan svensksvenska och finlandssvenska?

Jag noterade en detalj. Ett mycket frekvent ord i texten är kollega där pluralformens stavning varierar. Traditionellt heter det kolleger, men i Sverige har stavningen successivt förskjutits så att kollegor blivit vanligast. Finlandssvenskans förändring går långsammare, i den här texten förekommer bägge stavningarna och min gissning är att Gustavson står för ”-or” och Ventus för ”-er”. Men det skulle också kunna vara tvärt om: den äldre Gustavson håller fast vid traditionella ”-er” och den yngre Ventus har gått över till ”-or”? Jag vet inte.

Om de klarar av att fila på flyt och rytm så kan uppföljaren röra sig från bra till lysande.

Författarna

Christina Gustavson, född 1944, skriver både skönlitteratur och fackböcker. Hennes ljudboksserie Brännpunkt Västergötland har givits ut av förlaget Lind & Co. Christina är specialistläkare och disputerad rättspsykiater, har bland annat skrivit böcker om psykopater och psykisk ohälsa. Hon driver också förlaget Joelsgården och är bosatt i Tranemo i Västergötland.

Simon Ventus, född 1983, har sedan 2009 jobbat med försäljning, administration och produktion inom kulturbranschen på olika sätt. Nu arbetar han som försäljningschef på Wasa Teater i Vasa. Han har tidigare bland annat verkat som kolumnist, låtskrivare och evenemangsproducent. Han har givit ut musik med bandet The February Stars och fick äran att komponera den finländska public service radiokanalen Yle Vegas 10-årsjubileumslåt.

Den som offrar sig är deras första bok tillsammans och Simon Ventus litterära debut.

Anders Kapp, 2023-02-20

Bokfakta

• Titel: Den som offrar sig.
• Författare: Christina Gustavson och Simon Ventus.
• Utgivningsdag: 2023-02-01.
• Förlag: Förlaget M.
• Antal sidor: 295.

Länkar till mer information

• Christina Gustavsons hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.