Det har hunnit bli kväll den 21 oktober 2018, klockan har passerat 21, Adam Fawley och hans fru Alex har avslutat kvällsmaten och de är lyckliga. För många år sedan och efter många försök fick de sonen Jake och hans död har länge kastat en skugga över deras liv. De hade nästan förlikat sig med att förbli barnlösa när Alex helt överraskande, en bra bit över fyrtio, blev gravid igen. Lily är nu tre månader och solstrålen i deras liv. Nästan samtidigt denna kväll ljuder ett skott från ett ensligt beläget hus utanför Oxford. Någon larmar och när inspektör Barnetson och polisassistent Puttergill kommer till huset tror de först på ett falsklarm; det är tyst och stilla, ingen öppnar när de ringer på. Så småningom får de ändå kontakt med en gammal man, Richard Swann, som tar med dem in i huset, hans fru Margaret finns på övervåningen. I köket väntar en horribel syn; en yngre manskropp nästan helt utan huvud, resultatet av ett hagelskott på mycket nära håll. Richard förklarar det med att han måste försvara sig mot en våldsam inbrottstjuv. Men det är mycket som inte stämmer med det gamla parets berättelser. Cara Hunter har gjort det igen, hon blir bara bättre för varje bok hon kommer med och nya Mörkare än döden, som kommer ut i dag, är hennes bästa hittills.

Från skottet i det ödsliga huset fram till upplösningen av detta drama tar det nio dagar, eller omkring fyrahundra sidor, som är fyllda av många överraskningar och en spänning som innebär att texten är omöjlig att släppa, annat än möjligen för att ta en till kopp kaffe. Jag sträckläste den igår kväll. Vad den handlar om? Det är svårt att redovisa utan att spoila så jag tar en annan väg.

Något genomgående i författarskapet är att hon ofta utgår från verkliga fall. Den här gången handlar det om den verkliga historien om australienska Keli Lane som dömdes för mord på sin nyfödda dotter Tegan vars kropp aldrig hittats. Hon hade dolt graviditeten för alla i sin omgivning och att Tegan ens existerat kom fram av en slump långt senare. Hon hade lyckats med samma sak ytterligare två gånger; en innan och en efter Tegan, men då lämnat bort barnen till adoption. Kring detta fall finns en TV-serie på Amazon Prime: Exposed: The Case of Keli Lane. Mycket av detta tar Cary Hunter med i sin nya bok men gör om det till sin egen fiktion med händelserna förlagda till Oxford. Det får räcka som beskrivning av handlingen i den nya boken.

Det här handlar i högsta grad om polisromaner; seriens långa berättelse handlar om ”polisfamiljen”, en rätt stor grupp människor som vi lär känna mycket väl, både i deras yrkesroller och i deras privata liv. Adam Fawley är självklar huvudperson men utan att dominera, de andra får också stort utrymme. Som huvudperson påminner han en del om Louise Pennys Armand Gamache; bägge är genuint bra människor att tycka om, här finns inget av den trasighet av olika slag som genrens huvudkaraktärer ofta innehåller. Fawley är yngre än Gamache, har inte fyllt femtio än, men så har ju Penny också hållit på med sin serie mycket längre. Fawley är långt ifrån någon ensamvarg, han är en självklar ledare men de initierade skildringarna av polisutredningarnas präglas av samarbete, det är många som bidrar med olika delar.

Språket är fantastiskt och översättaren Jan Risheden gör ett bra jobb. Stora delar skrivs i presens och Fawley finns i första person i texten; inte så enkelt men här hanteras det mycket väl vilket skapar levande närvaro i texten.

Genomgående spelar familjer och inte minst barn i olika åldrar viktiga roller i berättelserna. Om det säger hon själv: ”Jag är inte själv förälder så det är en av mina största utmaningar att tänka och känna mig själv som ett barn. Jag vill skriva dessa berättelser eftersom de är så grundläggande för vilka vi alla är – hur familjer fungerar eller går sönder, hur kärlek och makt står mot varandra, även i påstått ”lyckliga” familjer.”

Hon har också en egenhet som jag normalt tycker väldigt illa om: hon avbryter ofta den vanliga texten med utdrag ur förhörsprotokoll, brev, tidningsartiklar, en TV-serie och liknande som jag oftast bara upplever som störande i läsningen. Men just hos Hunter fungerar det riktigt bra, hon använder det bland annat till att då och då ge oss läsare information som utredarna inte har ännu och ibland använder hon också andra metoder som gör oss läsare lyckliga över hur smarta vi är, hur vi kan gissa hur olika saker förhåller sig innan poliserna kommer fram till det. Men hon har också en fantastisk förmåga att lura oss, att komma med helt oväntade vändningar vilket också gör oss lyckliga.

Här finns också en hel del humor, inte minst i relationerna inom ”polisfamiljen”. På väg från ett möte med sin chef, intendent Harrison, tänker Fawley: ”Tre floskelbingoträffar i en och samma mening – det är bra jobbat till och med för att vara han.”

Nu verkar det som om hon ska ta en liten paus i denna serie, nästa bok som kommer på engelska i sommar heter Murder in the Family och ska vara helt fristående. Vad det än blir ska det läsas, Cara Hunter är lysande!

Anders Kapp, 2023-02-03

Bokfakta

• Titel: Mörkare än döden (Hope to Die, översättning Jan Risheden).
• Författare: Cara Hunter.
• Utgivningsdag: 2023-02-03.
• Förlag: Louise Bäckelin.
• Antal sidor: 407.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Cara Hunter (inklusive länkar till texter om andra böcker och en intervju).
• Läs vad andra skriver om boken.