Jag tyckte mycket om Monica Rehns debut Moratorium som välförtjänt fanns med bland nomineringarna till årets bästa 2019 och var riktigt nyfiken på hennes nya bok Lögnaren som släpps i slutet av januari. Framgångsrika debutanter brukar komma med något likartat i sin andra bok så det är vad jag förväntar mig. Men jag har fel, den här är helt annorlunda. Konstaterar snabbt att här finns en känd och framgångsrik kulturman som blir våldtäktsanklagad och tänker att jag har framför mig en av de många #metoo-romaner som kommit under senare år. Men jag har fel. Konstaterar också snabbt att här finns omväxlande kapitel med rubrikerna Han respektive Hon och tänker: aha, nu vet jag vad det här är! Ett inte ovanligt upplägg: ett brott har inträffat och berättelsen bygger på olika perspektiv som ger sina versioner av vad som leder fram till detta brott, till exempel från offer och förövare. Det här är naturligtvis en variant på denna konstruktion. Men jag har fel. Igen. Borde lära mig att förutfattade förväntningar är rätt korkat. Den enda förväntan som faktiskt stämmer in är att en ny text av denna författare borde vara bra. Och det är den.

Prologen utgörs av ett anonymt brev daterat ”Stockholm den 25 maj 2018”. Brevet innehåller en rätt detaljerad beskrivning av en våldtäkt 15 juli 2017 på Clarion hotell i Visby, i rum 517. Bland annat står det i brevet: ”Eftersom tiden har gått tror du kanske att jag ska låta dig slippa undan. … Men, jag har insett att du måste ställas till svars för det du har gjort. Jag måste få ett avslut. Du ska inte komma undan.”

Mottagare av brevet är den mycket välkände och framgångsrike författaren Fabian Hammar. Det står omedelbart klart att det är han som är ”Han” i de kapitel som har den rubriken och där han äger berättarperspektivet. Dessa kapitel rör sig i nutid, med en del tillbakablickar på vad som hänt tidigare i hans liv.

Han var mycket riktigt på det hotellet i Visby förra sommaren tillsammans med ett nära kompisgäng som lärde känna varandra på en författarkurs i Svalöv redan i slutet av nittiotalet. Det var bara Fabian som verkligen blev författare men de andra, Tobias Lund, Karl Alm, och Magnus Pettersson, har blivit rätt framgångsrika med annat. Genom Fabian hade också hans två år äldre halvbror Christian Lindestjärna kommit med i gänget, känd advokat med egen byrå. Hela skildringen av denna mansgrupp på drygt fyrtio är mycket träffande och en klar behållning i läsningen. De brukar då och då träffas på Sturehof: ”Vid borden satt de östermalmska arketyperna i kluster.” Den gemensamma resan till Visby förra året, och just den aktuella kvällen på Clarion, var mycket alkoholstinn.

Fabians framgångar som författare är enorma. En av hans första böcker nominerades till Augustpriset men det var först när han inledde spänningsserien om kommissarie Patrik Reino som de stora kommersiella framgångarna kom. För femton år sedan var Voltage Bokförlag en liten uppstickare i branschen och hans succéer har varit avgörande för att det nu är ett av landets största förlag. Hans böcker säljer stort internationellt och har filmatiserats.

Men just nu går det inte lika bra, han kan sakna exhustrun Linn, framgångsrik journalist, som i många år var hans engagerade förstaläsare och kanske betytt mer för framgångarna än han då insåg. Numera är han gift med Amanda och den våldsamma förälskelse som ledde till att han lämnade Linn har definitivt falnat. Amanda är konstnär, allt annat än framgångsrik, en av få kritiker som brytt sig beskrev hennes verk som ”talanglösa försök till plagiat av något heldött”, och att stötta hennes konstnärskap kostar Fabian enormt mycket pengar.

Trots att det inte ens finns någon polisanmälan kommer våldtäktsanklagelsen ut i medierna och drevet tar fart. Med tanke på hur känd han är väljer även traditionella medier att namnpublicera och i sociala medier härjar en hatorkan. När Amanda plötsligt försvinner vid ett midsommarfirande ökar misstankarna mot Fabian. Hans liv faller samman, har är nu landets mest hatade man. Drevet är en stark del av berättelsen.

Parallellt med dessa Han-kapitel får vi Hon-kapitel som är helt annorlunda. Initialt gissar jag att de flesta läsare utgår från att ”hon” måste vara brevskrivaren, våldtäktsoffret, men är det verkligen så? Formen för dessa kapitel är en helt annan, berättelsen startar i en dåtid när det är sommarlov och hon snart ska börja på högstadiet. Hon har inget enkelt liv, mamma försvann redan innan hon började skolan, hennes pappa ägnar sig bara åt ständigt nya kvinnor, och hennes farmor, som bor i ett annat hus på gården, är oftast elak. Hon börjar tidigt med alkohol, har sex med betydligt äldre killar och beter sig illa på många olika sätt.

I kapitlen får vi följa hennes uppväxt. Det finns gott om hemligheter i hennes familjehistoria som successivt avslöjas. Så småningom hamnar hon i Stockholm med ett fortsatt krångligt liv. Det här är en stark och välskriven berättelse, liksom den om Fabian, men vad har de med varandra att göra? Och vem är hon? Det dröjer fram till en tredjedel av boken innan vi som läsare börjar ana någon sorts samband även om vi inte förstår hur det sambandet ser ut. Det är en väl avvägd punkt som triggar läslusten med ett gäng olika frågor som läsaren söker svar på.

Vad vi än gissar på vägen mot avslutningen så kommer vi att ha fel; det här är en mycket intelligent intrigkonstruktion som generöst bjuder på många oväntade vändningar, reser intressanta frågor som får överraskande svar som skapar nya frågor och …

Dessutom mycket välskrivet med ett språk att njuta av och komplexa karaktärer som växer ut till levande och intressanta människor. Jag är förtjust när en författare överträffar mina höga förväntningar och det gör Monica Rehn med sin nya bok!

Jag har en enda invändning som kanske har mer med mig än med boken att göra. Jag har oftast svårt för epiloger. Ibland används de för att söta berättelsen med en smula Hollywood-sirap; se här, trots en mörk berättelse gick det sedan ändå rätt bra för dessa karaktärer. Ibland används de för att förklara ett komplext skeende för mig som läsare. Denna epilog är av det senare slaget, originellt är att den inte utspelar sig senare än huvudberättelsen, vilket är det vanligaste, men ändå. Jag är rätt svag för rimligt öppna slut som lämnar en del frågor kvar för min fantasi att ägna sig åt, vill inte ha för många förklaringar, men vet samtidigt att det irriterar många andra läsare som vill ha en väl hopknuten säck. Så sannolikt är det ändå ett klokt val av författaren. I vilket fall som helst hoppas jag att den nya boken kommer att nå många läsare när den kommer ut i slutet av januari, det är den absolut värd!

Anders Kapp, 2022-12-28

Bokfakta

• Titel: Lögnaren.
• Författare: Monica Rehn.
• Utgivningsdag: 2023-01-25.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 345.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Monica Rehn.
• Kapprakt om Moratorium.
• Läs vad andra skriver om boken.