Clèves är en fiktiv ort, en fransk by med ungefär tretusen innevånare som ligger längst ner i sydväst, i franska Baskien, nära Bayonne där författaren Marie Darrieussecq själv växte upp. Byn har fått sitt namn efter den klassiska romanen La Princesse de Clèves som kom ut 1678, skriven av Madame de La Fayette. Till detta litterära hem återvänder Darrieussecq ofta i sitt författarskap. Flickan i Clèves från 2011 (2013 på svenska) utspelar sig på tidigt åttiotal med Solange i yngre tonår som huvudperson. I Man måste älska männen mycket från 2013 (2015 på svenska) hoppar vi till 2009 (ungefär) när Solange är runt fyrtio och en framgångsrik skådespelerska i Hollywood. Älskade bägge böckerna just mycket. I Avigt hav som kom ut för några dagar sedan på svenska (2019 på franska) har vi flyttat oss framåt några år till, kanske 2015, och Solange finns nu i bakgrunden samtidigt som hennes bästa vän Rose fått huvudrollen. Den nya boken är kanske inte så lätt att älska som de andra två, men jag kan inte låta bli att göra det ändå. Darrieussecq är en av Frankrikes mest betydande aktiva författare och har ett alldeles eget sätt att skriva med en sorts distans till svåra frågor där de starka känslorna kokar i läsarens tankar, inte på boksidorna. Rose får här på Darrieussecqs speciella sätt personifiera hela den europeiska våndan inför flyktingsituationen.

Rose Goyenetche arbetar som psykoterapeut i Paris med specialisering på barn med svåra problem. Hon har hunnit bli fyrtiofem och är rätt trött; jobbet sliter hårt, hennes man, fastighetsmäklaren Christian, dricker alldeles för mycket, och barnen, femtonåriga Gabriel och åttaåriga Emma är krävande. Hennes mamma tycker att hon behöver en paus och ger henne en kryssningsresa på Medelhavet i julklapp. Hon åker under julledigheten tillsammans med barnen, Christian stannar hemma i Paris. En natt vaknar hon i deras hytt när det gigantiska kryssningsfartyget, trehundra meter långt med fyra tusen människor ombord, låter annorlunda, det har stannat.

De har mött en trålare i sjönöd, helt överlastad med båtflyktingar på väg från Afrika till Europa. Det är fler än hundrafemtio människor som hämtas, några är döda, resten far illa, är törstiga och hungriga; kontrasterna mellan dessa människors situation och livet på kryssningsfartyget är drastiska. Besättningen vill inte att deras passagerare ska störas av det som hänt, de väntar på att ett fartyg från italienska kustbevakningen ska hämta flyktingarna, men några engagerar sig ändå, bland dem Rose. Efter att ha sett deras nöd går till hytten där barnen fortfarande sover för att hämta allt hon kan komma på som kan komma till nytta för de nödlidande, bland mycket annat tar hon också sonens mobiltelefon.

Bland alla flyktingarna fastnar hon särskilt för en ung man, kanske ett par år äldre än hennes son, det är Younès Aboussa som kommer från Niger och det är han som får Gabriels mobil.

På morgonen blir Gabriel vansinnig över att hans mobil är borta, att stjäla mobilen från en tonåring är något av det värsta man kan göra och Rose vågar inte erkänna vad hon gjort. I stället hjälper hon honom att leta, lovar honom att köpa en ny vid nästa stopp och tills vidare får han överta hennes egen mobil. Med hjälp av sökfunktionen på mammas mobil ser Gabriel var hans egen är, ser den försvinna med det italienska fartyget.

Det som hänt plågar Rose när hon är tillbaka i Paris, hon försöker förtränga det utan att lyckas, hon har ingen att prata med om det, försöker med bästa vännen Solange men det går inte så bra.

Så ringer Younès till ”mamma” som det står bland kontakterna i Gabriels telefon. Hon svarar, men samtalet bryts. När han ringer igen, vid olika tillfällen, svarar hon inte. På hennes telefon visas en bild av Gabriel när Younès ringer, en yngre version av sonen än den som visas när Gabriel ringer från sin nya mobil. Hon läser Younès textmeddelanden på telefonen, men svarar inte. Hon vet när han lyckats ta sig till Paris, hon vet när hans tåg ska komma till Gare de Lyon, hon går dit, hon ser honom på perrongen, men tar inte kontakt.

Tiden går, hennes familj mår inte så bra, livet behöver förändras, Rose har ärvt ett hus hemma i Clèves och den stora reavinsten från en försäljning av lägenheten i Paris räcker mer än väl till renoveringen. De flyttar dit, sliter på med att etablera sig där. En dag svarar hon på telefonen utan att titta först. Det är Younès, han försöker ta sig till England, befinner sig just nu i ett primitivt läger utanför Calais tillsammans med många andra, han är skadad. Det är långt, närmare hundra mil, men hon sätter sig i bilen och kör norrut.

I texten vandrar vi tillsammans med Rose fram och tillbaka i tiden, möter hennes unga patienter, hennes familj och vänner, hennes utveckling som människa. I yrkesrollen rör hon sig ifrån det traditionella, distanserade samtalet i riktning mot något närmare, något mer fysiskt. Samma rörelse i andra delar av hennes liv. Om och om igen återvänder händer som bilden av att göra, inte bara betrakta eller diskutera. Vi får också inblickar i Younès liv, hans historia, till och med en epilog några år senare.

Det är fantastisk välskrivet och imponerande översatt av Lisa Lindberg som även översatt de tre böcker av Darrieussecq som jag skrivit om tidigare. Sara R Acedo bidrar med ett genomtänkt omslag, liksom hon gjorde för den senaste i ”serien”, Man måste älska männen mycket (till skillnad mot Flickan i Clèves vars omslag knappast har något samband alls med bokens innehåll, men det har någon annan gjort).

Någon gång tidigare har jag jämfört henne med Gustave Flaubert och han klassiker Madame Bovary i bägge författarnas distansering; att aldrig moralisera, aldrig komma med några pekpinnar om vad de anser att läsarna ska tycka, aldrig belasta texten med en massa känslor utan i stället lita på läsarna som själva mycket bättre kan tillföra allt detta. Det blir därmed så mycket starkare och mer berörande. Läs henne!

Författaren

Marie Darrieussecq föddes i Bayonne franska Baskien 1969 och räknas som en av de ledande rösterna i fransk samtida litteratur. Hon har doktorerat i litteraturvetenskap och skrivit massor, romaner och mycket annat. Hon slog igenom stort med debutromanen Truismes 1996 (Suggestioner på svenska) som översattes till trettiofem språk. Hon har genom åren fått mängder med priser av olika slag. Darrieussecq skriver regelbundet för olika tidskrifter såsom Libération, Charlie Hebdo och Dagens Nyheter. Hon är även verksam som översättare och har arbetat som psykoanalytiker. Hon bor i Paris.

Anders Kapp, 2022-07-24

Bokfakta

• Titel: Avigt hav (La Mer à l’envers 2019, översättning Lisa Lindberg).
• Författare: Marie Darrieussecq.
• Utgivningsdag: 2022-07-20.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 238.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Härligt är att leva här: Paula M. Beckers liv (biografi).
• Kapprakt om Man måste älska männen mycket.
• Kapprakt om Flickan i Clèves.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skrivit om boken.