I går skrev jag om en snabbt växande tematik inom spänningslitteraturen där skjutningar, gängbrottslighet och kriminella förortsnätverk, som blivit allt mer frekventa bland nyhetsrubrikerna, också blivit frågor som väldigt många författare behandlar skönlitterärt. Jag tog då också ett exempel, Kicki Sehlstedts kommande bok För din skull, och i dag kommer att annat exempel. Sammy Jeridi har fått växande uppmärksamhet för sin serie Ghettokungen men jag har inte läst honom tidigare. Nu finns fjärde delen i serien ute, Ghettoprinsessan, och här handlar det om action på steroider, ett enormt tempo med strider mellan kriminella grupperingar, en berättelse som också inkluderar samhällstoppar inom näringsliv, politik, säkerhetstjänst och mycket annat, till och med Kungen finns med i handlingen. Det här är mycket välskrivet med ett halsbrytande driv som tveklöst fångar läsaren och jag förstår verkligen varför så många gillar hans texter. Men jag är inte en av dem.

I den högdramatiska öppningsscenen möter vi Lexia Jobo med rötter i Nigeria, som vill bli en kriminell drottning, ta över makten över andra gäng, något som hon redan lyckats med i andra delar av landet och nu är det dags för Stockholm. Hon härskar med hjälp av mytologisk skräck, många av hennes undersåtar tror att hon är en verklig häxa, och just nu ligger en man som försökt lura henne på altaret fastbunden med taggtråd samtidigt som fyrtiotalet drogpåverkade anhängare mässar runt om henne. Under en timme skär hon in mängder av symboler på hans kropp innan hon våldtar honom och slutligen dödar honom genom att skära ut hans hjärta som fortfarande slår sina sista slag.

Vi får träffa Ghettokungen, Leon Jaziri, som just kommer ut från fängelset och som bestämt sig för att bli vit. Problemet är att han inte har några pengar som kan hjälpa honom att starta ett hederligt liv. Visst har han fordringar på flera miljoner men för att få loss dem måste han klara av ett sista uppdrag, han måste hitta Prästens arv. ”Prästen” kallades en mycket känd kriminell ledare vars makt mycket baserades på information, han hade samlat skelett från väldigt många garderober, både från kriminella och samhällstoppar. Han är nu död, har lämnat sitt arv, den livsfarliga informationsskatten, efter sig. Ingen vet var men det är många som söker. Tillsammans med sin vapendragare, den gigantiska torpeden Sarmed, ger sig Leon ut i den undre världen för att leta.

På vägen träffar vi bland många andra Ayanda Karlsson som sliter hårt för att dra in pengar, hennes älskade mamma är cancersjuk, den svenska sjukvården gör ingen nytta men det finns en behandling i Thailand som kanske kan rädda henne. Problemet är att den behandlingen kostar en halv miljon och med det lilla hon kan spara från sin lön kommer det att ta evigheter att få ihop så mycket. På Darknet hittar hon en anonym person som betalar bra för olika uppdrag. Ayanda inser snabbt att uppdragen är långt ifrån hederliga men hon måste ha pengar. Hon inser också att hon är väldigt bra på det hon nu gör och att det ger henne härliga kickar som hon aldrig mött tidigare.

Det är många andra vi möter på den dramatiska jakten på skatten, Prästens arv, välskrivet med ett enormt driv och en del humor på vägen mot upplösningen, men …

Här finns gott om groteska våldsscener vilket i sig inte är något stort problem. Niklas Natt och Dags trilogi Bellman Noir tillhör det bästa som skrivits i Sverige under senare år och den innehåller en hel del mycket brutalt våld på samma nivå. Men ibland kan avståndet vara rätt kort mellan intressant meningsbärande våld och våldspornografi. För mig var öppningsscenen med Lexia Jobo totalt läsavtändande, funderade på att sluta redan där men läste ändå färdigt boken.

Här finns sanslösa överdrifter, det är en författare som tar ifrån tårna och lämnar verklighet och trovärdighet långt bakom sig i sjuka konspirationsteorier. Det behöver inte vara något problem alls, det kan tvärt om vara riktigt kul, som till exempel hos Jussi Adler-Olsen, det här handlar trots allt om fiktion. Men ibland kan det också förmedla en obehaglig samhällssyn.

Det finns något som gör att jag tycker riktigt illa om den här texten men det kräver en omväg. Sveriges gyllene århundrade, cirka 1880-1980, innehåller en framgångssaga som saknar motstycke i världen. Från ett riktigt fattigt land, med den stora flyktingkatastrofen där en fjärdedel av befolkningen lämnade landet, till ett av världens mest välmående länder. Förklaringen till denna exceptionella utveckling kan sammanfattas i ett ord: tillit. Mer än någon annanstans litar vi på varandra, vi hjälps åt att bygga gemensamma institutioner för gemensamma behov som vi också har förtroende för. En viktig del av denna av denna tillit var en extrem öppenhet på flera sätt. Här finns tryckfrihet, yttrandefrihet och offentlighet på nivåer som fortfarande är svårbegripliga för många från andra länder. Här finns öppna gränser som tillåter inflöde av kapital, kompetenser och inte minst människor, vi hade ju förlorat så många under flyktingkatastrofen. Utan detta inflöde hade framgångssagan aldrig varit möjlig. De öppna gränserna tillåter också ett växande utflöde av ständigt nya produkter och tjänster för en internationell marknad. Här finns den mycket speciella svenska korporativismen där nära samverkan mellan samhälle och näringsliv ständigt skapade ny kunskap och världsledande lösningar, en korporativism som skyddades från korruption med hjälp av öppenhet, offentlighet.

Under de senaste decennierna har den utvecklingen brutits. Här finns utförsäljningen av välfärden, införandet av artfrämmande näringslivslogik i offentlig verksamhet, växande klassklyftor och dramatiskt ökande segregation. Mycket av den produktiva samverkan mellan samhälle och näringsliv, som tjänat oss så väl, har brutits, bland annat genom absurda tillämningar av LOU. Vi har till och med stängt våra gränser för människor som vill komma hit trots att de behövs för att hantera vår besvärande befolkningspyramid. Och de som ändå kommit hit behandlar vi omoraliskt och improduktivt med dyrbara program i stället för, som tidigare, ge dem snabba möjligheter att skapa nytta, för sig själva och för landet. En av väldigt många negativa effekter är den förortskriminalitet som den här författaren, liksom så många andra just nu, behandlar skönlitterärt.

Men, och det är ett viktigt men, trots alla felaktiga beslut under de senaste fyrtio åren finns det fortfarande mycket värdefullt kvar som går att bygga vidare på. Det som gått sönder kan lagas. För detta existerar ingen snabb lösning, det finns inga enkla svar, inga stora ”sanningar”, bara en mödosam och komplex process. Att påstå något annat är populism och det är farligt.

Man kan invända att Jeridis bok handlar om ren underhållning, ingenting annat, men det är ett falskt begrepp, ”ren underhållning” existerar inte, alla uttryck är på något sätt meningsbärande. Den grundläggande mening som lever kvar efter läsningen är densamma som dagens internationellt framgångsrika populism där det vi kallar demokrati bara utgörs av korrumperade eliter, något som ska bort, något som har enkla lösningar, något för mig genuint obehagligt och farligt. ”När ska folket vakna, förstå att om det var kaos på toppen kopierades det hela vägen ned till botten i samhällspyramiden? Det handlade om att ta sitt eget ansvar för friheten. Surfa på den välfärd som återstod. Bli sin egen arkitekt för framtiden.” Detta är något som lika gärna skulle kunna komma från någon välformulerad Trumpist i Texas eller från någon av Putins trollfabriker i Sankt Petersburg. Samtidigt försvarar jag naturligtvis författarens möjligheter att uttrycka vad han vill, även om jag ogillar det han säger, det har han rätt till, vi har fortfarande en vidsträckt yttrandefrihet, något som inte gäller i alla stater där populismen tagit makten.

Gå gärna till författarens hemsida (länk nedan) och läs om hans livsresa. För den hyser jag all respekt och beundran. Men inte för hans text.

Författaren

Sammy Jeridi växte upp i Solna, där delar av hans spänningsromaner utspelar sig. Barndomen med en pappa som kränkte och misshandlade honom var mörk. Han sökte sin tillflykt till biblioteket. Där fick han lugn och ro och där föddes en dröm. ”Jag ska visa den jäveln.” Med det framgångsrika e-handelsföretaget Makeup Mekka blev drömmen sann. Sammy har i vuxen ålders försonats med sin pappa, för att kunna gå vidare och ta makten över sitt liv.

Idag bor Sammy med sin familj på Kanarieöarna och i Nordnorge. Där förverkligar han en annan dröm, som blev till i det där biblioteket för länge sedan – att skriva egna böcker.

Anders Kapp, 2022-07-11

Bokfakta

• Titel: Ghettoprinsessan.
• Författare: Sammy Jeridi.
• Utgivningsdag: 2022-06-30.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 304.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.