Ojämn. Det är nästan ett obligatoriskt ord när man skriver om novellsamlingar men det fungerar inte här, det skulle vara en så våldsam underdrift att det inte kan kallas för annat än lögn. Det är alla tiders världsrekord i våldsam bergochdalbana. Skulle man på något sätt nå fram till Franz Kafka själv med informationen om att detta är publicerat skulle han spinna som en turbopropeller av ilska i graven. Det är inte en novellsamling av Kafka utan en samling av trettiosex novelliknande texter från hans kvarlåtenskap där merparten aldrig var avsedda att publiceras, ibland oavslutade fragment, preliminära skrivövningar som i olika tider översatts till svenska av olika personer och som förlaget nu plockat samman till en bok: Noveller. Jag köpte den på bokrean 22 februari men när jag nu kollar efter utgivningsdag säger förlagsinformationen att den inte finns än, den kommer ut 25 augusti. Bara det förhållningssättet till verkligheten känns i sig som en sorts hommage till Kafka. Läsvärt? Självklart! Mitt i det tunga plöjandet av lerjorden dyker det ibland upp gnistrande ädelstenar från en av våra mest intressanta författare någonsin och det är värt hur mycket som helst.

I min fantasi kan jag föreställa mig bakgrunden till många av dessa texter. Efter avslutade juridikstudier 1906 fick han jobb på Arbeiter-Unfall-Versicherungs-Anstalt für das Königreich Böhmen (Arbetsplatsolycksfallsförsäkringsanstalt för det böhmiska kungariket) där han arbetade med säkerhetsanalyser och förebyggande åtgärder för minskning av arbetsplatsolyckor. Han blev kvar som anställd där under större delen av sitt alltför korta vuxna liv, slutade först 1922 och dog i tuberkulos 1924. Arbetet låter som en stark inspiration för att ägna tankarna åt något helt annat så på lunchpromenaden i Prag börjar han tänka på hur världen skulle kunna te sig ur en hunds perspektiv, en hundvärld. På kvällen skriver han maniskt om denna hund som blir upprörd över det moraliska förfallet där vissa hundar envisas med att gå omkring på bakbenen och inte ens svarar på tilltal. Läser aldrig igenom sin text, redigerar den aldrig för någon publicering; liksom massor av andra texter hamnar den i byrålådan.

Ända sedan nittonårsåldern var Kafka god vän med poeten Max Brod som också fick uppdraget att ta hand om det som han lämnade efter sig när han var på väg att dö i tuberkulos. Ordern till vännen var tydlig: elda upp alla dessa ofullgångna manus! Det gjorde inte Max Brod och nu kan vi läsa Kafkas hastiga funderingar kring denna hundvärld i ”novellen” Den sanningssökande hunden. Så tänker jag mig bakgrunden till många av dessa texter men jag kan naturligtvis ha helt fel.

Här finns mängder av liknande tankar om livet i en absurd värld, en tillvaro styrd av regler som inte kan förstås. Vi får möta mannen som gör en framgångsrik karriär som svältkonstnär, ingen annan kan svälta som han gör, mannen som lyckades genomföra evolutionen från apa till människa på fem år och föreläser om detta inför en akademi, den gamla ungkarlen Blumfeld som får sällskap i lägenhetens ensamhet av två märkligt studsande bollar (en bland flera texter som plötsligt växlar över till en annan idé, här till en arbetsplats helt absurda logik), en man som är så bedrövad över att ingen kan hjälpa honom och blir glad över att just Ingen hjälper honom, vi får läsa om de vidunderliga bilarna ”som när de släpps lösa formligen vill hoppa över varandra i ett huj med sina mångtaliga signaler som blivit enfaldiga av hastigheten” och mycket, mycket annat.

En hel del av texterna känns väldigt dagsaktuella; här finns bland annat en återkommande tematik som lätt kan tolkas som brutala ironier över dagens narcissistiska epidemi i sociala medier innan läsaren måste påminna sig om att det på Kafkas tid var många år kvar innan vi ens hade datorer, än mindre något internet som arena för vår självbespegling.

Ett relativt ofta återkommande ord i dessa texter är ”egendom” inklusive variationer på det ordet. Det är lätt att missuppfatta. Vardagsspråkligt i nutid handlar egendom om ting; den som äger ett hus beskriver huset som sin egendom. Men det är inte det som primärt avses i Kafkas texter. Egendom är ett centralt begrepp i vår idéhistoria; 1690 publicerade John Locke den rätt lilla skriften Two Treatises of Government. Han syfte var att omöjliggöra enväldet, själva föreställningen om enväldiga härskare vars makt legitimerades av Gud; ”Svea rikes konung av guds nåde” som det kunde heta på svenska. Lockes centrala argument är att vi som människor äger oss själva, vi är vår egen egendom, vi är egna, vi har vår egen egendomlighet. Från detta härleds slutsatsen att det enda som kan legitimera politisk makt är att medborgarna lämnar över en liten del av denna sin egendom till ett gemensamt politiskt styre med tydligt avgränsade funktioner; ett överlämnande som också kan tas tillbaka om styret missköter sig. Det innebar inte ett förnekande av Gud, Locke själv var aktiv inom puritanismen, men han hade en deistisk gudstro. Locke lyckades så småningom med sitt uppsåt och mycket mer än så, han är en viktig del av basen för den liberala Upplysningen som skulle förändra världen på radikala sätt. Den bakgrunden är viktig för att förstå Kafkas återkommande användning av ordet. (Det finns en mycket längre och mer komplex historik kring Lockes egendomsbegrepp men det skulle ta alldeles för mycket plats här.)

Läsningen är bitvis slitsam, Kafka själv hade alldeles rätt i att en del av dessa texter aldrig borde ha publicerats, men bitvis är det också fantastiskt roligt med kolsvart humor, groteska tankar och en fullständigt absurd insiktsfullhet om livet och världen. Så läs den gärna, om nu denna bok som jag läst verkligen finns eller kommer att finnas.

Det finns ett alldeles utmärkt förord av prisbelönta litteraturkritikern Mikaela Blomqvist (som bland mycket annat sedan 2018 är en av fem externa ledamöter i Svenska Akademiens nya Nobelkommitté).

Författaren

Franz Kafka föddes den 3 juli 1883 i en tyskspråkig, judisk familj i Prag i Böhmen, del av dåvarande Österrike-Ungern. Kafkas modersmål var tyska, men han talade också flytande tjeckiska och jiddisch, samt kunde även en del franska. Åren 1889–1893 gick Kafka på den tyska pojkskolan i Fleischmarkt i Prag, tog studentexamen 1901, gick vidare till juridikstudier och utexaminerades 1906. Mellan 1907 och 1922 var Kafka anställd vid Arbeiter-Unfall-Versicherungs-Anstalt für das Königreich Böhmen (Arbetsplatsolycksfallsförsäkringsanstalt för det böhmiska kungariket) medan han skrev på sin fritid. 1917 insjuknade han i tuberkulos, tvingades tillbringa perioder på sanatorier och han använde tiden där till att skriva, vilket var hans stora passion. Han hade kärleksrelationer med många olika kvinnor, förlovade sig tre gånger men det blev inget äktenskap, en del av dessa relationer var mycket konfliktfyllda. Först i slutskedet av hans liv bodde han verkligen tillsammans med någon och det var Dora Diamant. Tillsammans genomförde de hans dröm om att flytta till Berlin och 3 juni 1924 dog Franz Kafka i hennes armar då de var i Kierling i Österrike. Han är begravd på Neuer Jüdischer Friedhof i Prag.

Till största delen publicerades Kafkas verk först efter hans död och mot hans uttalade vilja, av Max Brod, en författarkollega och nära vän. Han är en av 1900-talets mest inflytelserika författare som inspirerat otaliga författare som kommit efter honom. Hans huvudsakliga verk utgörs av tre romaner, eller romanfragment (Processen, Slottet och Amerika/Den försvunne), ett stort antal noveller, dagböcker samt brevväxlingar.

Anders Kapp, 2022-05-16

Bokfakta

• Titel: Noveller (olika översättare från olika tider).
• Författare: Franz Kafka.
• Utgivningsdag: 2022-08-25?.
• Förlag: Modernista.
• Antal sidor: 363.

Länkar till mer information

• Franz Kafka-sällskapets webbplats.
• Läs vad andra skrivit om boken.