Det finns väldigt mycket att tycka om i novellsamlingen Utsikter, Christian Munthes debutbok. Här finns en intelligent fantasirikedom när det gäller att bygga oväntade berättelser som dessutom (som bra noveller gärna ska göra) innehåller plötsliga hårnålskurvor som leder berättelsen i för läsaren helt oväntade riktningar. Här finns en hel del humor, ofta i form av svart satir och / eller fullständiga absurditeter (hittar faktiskt en del paralleller i en samling Kafka-noveller som jag läste samtidigt). Här finns också mycket allvar som bland annat kretsar kring olika aspekter på medlöperi, alltså när människor motiverade av egen vinning / säkerhet stödjer lögn / ondska; här finns exempel från historien men också i form av framtidsdystopier. Återkommande finns också intressanta tankar kring en av dagens mest obehagliga tendenser: motgångarna för öppna demokratier och framgångarna för sluten högernationalism.

Min absoluta favoritnovell är Sanningens pris som fick mig att skratta högt. Det är en framtidsdystopi om forskningsvärlden där vi får träffa Oskar Kamp som arbetar vid ”Kunskapsgälden”. Det är en framskrivning av dagens verklighet där forskning i allt högre utsträckning bedöms som värdefull på grund av dess förmåga att dra in extern finansiering av olika slag och vilka effekter det kan få. ”´Mera pang per pluring´ som en chef för det sedermera till fördel för Kunskapsgälden nedlagda Vetenskapsrådet uttryckt saken”. Oskar var en av de första med en masterexamen i kunskapsekonomi från Sony-Barkley College, gjorde snabbt karriär vid Kunskapsbörsen i Singapore och i utvecklingen av de globala Sannings- och Bildningsindexen samt processen som äntligen på objektiva grunder kunde definiera Sanningen (med versalt S). Jag tror att det mest återkommande citatet på Kapprakt är ”Sanningen med stort S bär ofta svärd i hand” som Erasmus av Rotterdam skrev på tidigt 1500-tal och det fungerar bra även här där ”den enda sanning som är evig är den som kan köpas för pengar.”

Och texten är faktiskt ännu intelligentare än så. Den liberala marknadsekonomin är en av de viktigaste frukterna från Upplysningen under 1600-1700-talen och den fick sitt säkra teoretiska fundament i form av nationalekonomins mikroteoretiska delar under 1800-talet; en av forskningens största blockbusters vars idévärld också slog igenom stort inom andra vetenskapliga grenar. Och så småningom allt mer inom politiken. Marknadsekonomin och dess teorier har bidragit till enormt mycket gott på en nivå som dess upphovsmän aldrig kunnat ana, men teorierna innehåller också en del fundamentala problem som delvis påpekades av en av de viktigaste fäderna, Adam Smith, redan på 1700-talet. Inte minst yttrar de sig i samtiden som växande problem inom vård, skola och många andra områden. Det problemområde som den här novellen fokuserar är styrning och finansiering av forskning och den gör det med en bländande skrattspegel. (Kan nog fungera för alla läsare men det är en fördel om man har någon liten inblick i hur dagens forskningsfinansiering fungerar.)

På andra sätt återkommer denna tematik i den mörkare framtidsdystopin Medborgare Roskow som handlar om ett framtida nationalkonservativt, slutet och totalitärt samhälle. För konstruktionen av detta framtida samhälle har författaren lånat in underlag från olika håll. Här finns till exempel delar från Sovjetsamhället men det mest intressanta tycker jag är den inspiration som hämtats från antikens grekiska stadsstater.

Här används också det grekiska ordet oikos som ibland översätts med ”familj” eller ”hushåll” men som i dessa stadsstater betecknade vad som kan kallas familjeföretag i en i huvudsak agrar ekonomi. Många av medlemmarna i oikos var inte medborgare, de kallades för heloter och stod betydligt lägre i rang än medborgarna. I novellen har dessa heloter blivit ”basborgare”, en välfunnen orduppfinning, vars rättigheter och möjligheter ligger långt under medborgarnas, de lever närmast under slavliknande förhållanden. Det är inte heller helt orimligt, redan i dagens svenska politiska verklighet finns partiledare som argumenterar för att vissa människor ska ha lägre rättssäkerhet än andra, till exempel om de råkar vara bosatta i vissa utpekade områden, och det är ett steg i riktning mot novellens basborgare.

Medborgare blir man i detta samhälle inte med någon automatik, precis som i den antika stadsstaten Sparta är det något som prövas noga efter speciella kriterier (i just Sparta ledde det som småningom till att en mycket liten andel av befolkningen var medborgare). I novellens dystopiska samhälle är också medborgarskapet något som omprövas i vissa tidsintervall, något som ger makten en stabil kontroll över befolkningen, det gäller att verkligen sköta sig enligt fastställda normer för att kunna få behålla det åtråvärda medborgarskapet.

Oikos är också den etymologiska grunden till vårt ord ”ekonomi”. Då var oikos ett motsatsord till polis (det ord som hos oss blivit ”politik”), ekonomi och politik var helt olika företeelser med helt olika logik. Många hävdar, med goda argument, att oikos i samtiden tagit över polis roll och det är ett tema som återkommer på olika sätt i novellerna. I just Medborgare Roskow finns oikos hierarkiska och totalitära styrningslogik (i motsats till polis jämställda logik med öppna diskussioner) men i andra noveller betonas mer hur marknadsekonomins logik (oikos) tagit makten över politiken (polis).

Det finns inte någon helt genomgående tematik i novellsamlingen, berättelserna kan handla om helt olika saker. Novellen Överlevarna tar till exempel ett stort grepp på närmare hundra års samtidshistoria med en ursprungligen polsk judisk familj som på flykt sprids över världen och som just överlever genom anpassning, en sorts socialdarwinistisk framgång med stora doser medlöperi till obehagliga regimer i Latinamerika och Östeuropa. Ett återkommande familjemantra är: ”En jude är tjugoåtta procent skräck, två procent socker och sjuttio procent jävlarannamma.”

I öppningsnovellen Strandfynd träffar vi bland andra Gunilla vars föräldrar i en svunnen grön våg hamnade på ön där dottern blev kvar, nu en åldrande kvinna som varje tidig morgon tar en strandpromenad och ofta hittar ett eller annat som flutit iland. Men den här morgonen skimrar viken i rosa, gult och ljusblått, den är fylld av tusentals små badringar och detta absurt märkliga fynd utlöser en kedja händelser som påverkar öns sparsamma befolkning; en grupp människor med oväntade historier, en av dem är själv ett strandfynd, hittades som baby i en koffert som flutit iland på ön (han heter inte Moses).

Det finns en hel del annat intressant att hitta, som till exempel korta Videomöten som utvecklar pandemins explosion av digitaliserade relationer, men jag blev inte lika förtjust över de sista novellerna. Näst sist kommer samlingens titelnovell Utsikter, som också är den längsta. Själva idén är lysande; på sitt sätt är detta en parafras på Harry Martinsons ikoniska lyrikepos Aniara från 1956 som också citeras i novellen. Det passar också väldigt bra in som avslutningen på ett av samlingens teman, framtidsdystopin, som här rör sig långt framåt med rester av en befolkning som försöker fly från en planet som går under på grund av mänskligt vansinne (miljö, klimat, politik, krig). Så långt alldeles utmärkt och även om det även här finns många överraskande och intressanta element så krånglar författaren till det för mycket.

Betydligt kortare är novellen Vålnaden i Nanzen-Ji som avslutar samlingen. Jag kan ha fullkomligt fel, men jag uppfattar den som självbiografisk och kan i så fall förstå varför texten varit viktig för författaren att skriva. Men det är inte detsamma som att texten behöver vara intressant för andra att läsa. Jag är så utled på den våldsamma flod av texter i spannet mellan autofiktionen och självbiografin som dominerat den skönlitterära utgivningen rätt länge nu och det är också en rimlig förklaring till varför jag inte riktigt uppskattade avslutningen.

Författaren har ett eget språk som i huvudsak fungerar riktig bra, ibland balanserande på gränsen till överformaliserad svulstighet som ofta ändå blir rätt kul: ”Den svaga återklangen av hur arbetarhjälten i Danzigs förorter en gång väckt könet att öppna sig skälvde genom kroppen, även om den kemiska själsfriden numera dämpade varje ansats till verklig åtrå.” Här finns också berättartekniska finesser som till exempel när en kvinna i novellen Högt över ytan inleder ett samtal med ett för henne okänt barn och där texten snyggt glider över från hennes till barnets perspektiv vilket tillför berättelsen värde. Mindre road är jag av en del vardagsspråkligheter som att skriva ”nått” i stället för ”något”, ”sen” i stället för ”sedan” och liknande som inte passar in i denna speciella språkdräkt.

Christian Munthe må vara ny som författare, bortsett från några noveller publicerade i antologier är Utsikter hans debut, men han är också professor i filosofi vid Göteborgs universitet och sedan länge en välkänd auktoritet, främst när det gäller etiska frågor, vilket också framgår i författandet; här finns gott om moraliska dilemman, både på individuell och strukturell nivå, som skruvas på mycket intressanta sätt i hans texter. Jag ser fram emot hans fortsatta författande.

Karin Almlöf svarar för ett ovanligt och snyggt omslag.

Författaren

Christian Munthe är född 1962 och är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Hans forskning kretsar främst kring etik som har att göra med hälsa, vetenskap, teknologi och miljö. Utöver sin forskning har han varit eller är ledamot i Statens medicinsk-etiska råd, Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, Gentekniknämnden och Socialstyrelsens råd för etiska frågor. Han har skrivit en hel del artiklar och böcker inom sitt akademiska område och driver den engelskspråkiga bloggen Philosophical Comment. Utöver sin akademiska verksamhet har han ända sedan ungdomen varit konstnärligt verksam inom musik och skönlitteratur. Han har tidigare publicerat en del noveller i olika antologier men nya Utsikter är hans skönlitterära debut med en helt egen bok.

Anders Kapp, 2022-05-03

Bokfakta

• Titel: Utsikter.
• Författare: Christian Munthe.
• Utgivningsdag: 2022-01-10.
• Förlag: Eget (Alhambra).
• Antal sidor: 236.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skrivit om boken.