Originalitet är svår att uppnå i den strida spänningsfloden; det mesta finns redan så varför inte i stället använda två välkända ingredienser till en ny blandning. Kanske tänkte Fredrik P Winter så när han konstruerade nya Olycksfåglar? Använd många gånger är den stora hemligheten som en liten grupp, här fyra, delar sedan barndomen och som slår brutalt tillbaka många år senare. Särskilt populär i år bland författarna är just författarkaraktärer som gärna skriver något av betydelse för handlingen eller varför inte själva den berättelse vi läser vilket ger kul metatvister. Jag vet inte om just dessa två ingredienser blandats i samma anrättning tidigare, kanske är det något nytt och originellt? Blir det gott? Ja, Michelin kanske inte kommer att strö så många stjärnor över den men helt klart ger den några njutbara timmar för konsumenten.

Författaren debuterade förra året inom vuxenspänning med Grävlingen och det tycks ha gått bra; hos agenten kan man se att boken utöver Sverige sålts till sex andra länder, bland annat Tyskland och Nederländerna.

Detta ingår inte i dagens serieinflation; det här är helt fristående böcker men det finns ändå en del likheter mellan debuten och uppföljaren. Bägge har kopplingar till bokbranschen, i Grävlingen fanns ett för handlingen centralt manus med titeln Jag är Grävlingen och i nya Olycksfåglar figurerar ett ännu ej färdigt manus med titeln Olycksfåglar. Annars är böckerna ganska olika till sin karaktär. I Grävlingen fanns till exempel en del skräckelement som jag inte uppskattade till fullo och som vi slipper här. Geografiskt har författaren rört sig från sin nuvarande bostadsort Göteborg till uppväxtplatsen Trollhättan.

Upptakten till den här berättelsen är ett försvinnande. Tolvåriga Mira Stare är spårlöst borta i skogarna nedanför Trollhättans vattenkraftverk. Hundratals människor har samlats till skallgång. Plötsligt ropar någon. Nedanför en brant klippvägg syns någon sitta bland trädrötterna i Miras röda jacka. Men under jackan finns inte Mira utan ett gammalt skelett, en ung flicka. Ingen förstår någonting alls. Vem kan det vara och var finns Mira? Men fyra personer gissar direkt vem det är som man har hittat.

Tjugofem år tidigare var fem tolvåringar i närheten av den plats där skelettet och Miras jacka hittats. En av dem, Anna Fridhemsson, dör. De andra fyra gräver ner hennes döda kropp och bygger upp en lögn om att hon ramlat ner i forsen och försvunnit. De fyra svär inför varandra att aldrig någonsin prata med någon om vad som egentligen hänt. Ett löfte de håller men händelsen påverkar ändå deras liv dramatiskt och på olika sätt. En av effekterna är att de fyra nära vännerna skiljs åt, de har knappt någon kontakt alls under åren som går.

En av dem är nu Miras mamma Kristina Stare som har blivit den obestridliga drottningen inom true crime. Försäljningssiffrorna är fantastiska och pengarna rullar in. Men de rullar ut mist lika snabbt, hon har dyrbara vanor och bakom familjens glamorösa yta är det tomt. De har inga pengar för någon eventuell lösensumma, bara skulder. I barndomen var hon gängets verkliga ledare även om det inte alltid syntes, hon har alltid haft en talang för att styra andra människor. Hon är gift med Johan och föräldrarnas situation blir allt värre när dagarna går och Mira inte hittas. När det blir känt att det är just superkändisen Kristina som är den försvunna flickans mamma belägras deras tjusiga hus av ett stort medieuppbåd dygnet runt.

En annan av de fyra är Robert Silver som så fort han kunde flydde från Trollhättan till Göteborg och byggde upp ett liv som framgångsrik advokat med vacker modellhustru och lyxig villa vid havet i Långedrag. Men bakom den glittrande fasaden finns det många demoner som spökar efter händelserna i ungdomen. Fasaden krackelerar när Roberts beteende ger honom sparken från den ledande advokatbyrån, inkomstfloden börjar sina och när Jessika begär skilsmässa och tar fram deras äktenskapsförord är han tydligt på väg mot undergången.

Maria Andersson blev en grå mus efter barndomens katastrof. Hon jobbar som trafikpolis i Trollhättan och säger nej till alla erbjudanden om att gå vidare inom yrket. Hon bor kvar i det slitna gamla radhus som hon växt upp i och som hon ärvt efter föräldrarna. Hon kör en gammal sliten Volvo, också den ärvd efter föräldrarna. Hon umgås nästan aldrig med någon annan än sina två katter.

Då på högstadietiden var Erik Stiernström skolans stjärna, killen med bara toppbetyg. Men efter katastrofen var det sannolikt han som drabbades värst. Både han och betygen rasade. I stället för den förväntade karriären hamnade han i missbruk som bara blivit värre under den tjugofem år som gått. Men nu har han varit nykter i 287 dagar och har just skrivit kontrakt på sin första egna lägenhet. Det är en liten och sliten hyreslägenhet men det är ändå ett jättestort steg för Erik som han kunna ta mycket tack vare hans engagerade behandlingsassistent Jonas. Kanske kan han äntligen vara ute ur skiten, men det är inte så lätt.

Det dyker upp hotfulla meddelanden och de fyra måste träffas igen. Berättarperspektivet roterar mellan dessa fyra personer och textens centrum finns i spänningsfältet mellan dem. Är det någon som svikit den tjugofem år gamla tystnadeden? Eller kanske är det någon i gänget som tagit Mira? Pakter och konflikter snurrar runt allt snabbare i gruppen. Och samtidigt måste Kristina skriva på sin nästa bok, hon måste dra in pengar och titeln på det nya manuset är just Olycksfåglar.

Det blir en både spännande och underhållande läsning när vi på ett sluttande plan rör oss allt snabbare mot nya katastrofer. Jag hade en del invändningar mot språket i fjolårets debut, men de är borta nu. Bägge böckerna har intelligenta grundkonstruktioner; i debuten tyckte jag att författaren kanske var överförälskad i grundidén, att den blev en helig ko som ibland kanske stod i vägen för berättelsen, men det gäller inte för den här boken.

Psykologisk thriller betecknas boken på omslaget men jag vet inte om det riktigt håller, just den psykologiska trovärdigheten hos de fyra huvudpersonerna haltar ibland men på totalen tycker jag ändå att denna uppföljare är ännu bättre än debuten.

I bägge böckerna spelar författare och manus viktiga roller vilket känns som en stark trend inom spänningsgenren just nu och det bidrar till lustfyllda metanivåer i berättelserna. Skrev om det nyligen i recensionen av Christina Eriksons nya Debutanten. Riktigt underhållande är Håkan Nessers lek med de olika metaskikten i nya Schack under vulkanen men från senaste året kan jag också rekommendera Max Seecks Den trogne läsaren och Elly Griffths Mordkonsulten som också arbetar med detta koncept (läs dem gärna på engelska, framför allt Seeks bok lider av en dålig svensk översättning). Men varför inte först läsa Olycksfåglar. Under kommande helg kan man också träffa författaren på Stockholms Bokhelg.

Författaren

Fredrik P. Winter är född och uppväxt i Trollhättan men bor nu i Göteborg där han arbetar som advokat. Han var en av grundarna av Fantastisk Podd som sysslade med frågor kring att skriva fantasy, science fiction och skräck på svenska. På fritiden är han också en engagerad segelflygare. Han debuterade 2012 och har skrivit några ungdomsromaner. 2020 debuterade han inom spänning för vuxna med Grävlingen och nya Olycksfåglar är uppföljaren på den.

Anders Kapp, 2021-08-22

Bokfakta

• Titel: Olycksfåglar.
• Författare: Fredrik P Winter.
• Utgivningsdag: 2021-08-13.
• Förlag: Louise Bäckelin Förlag.
• Antal sidor: 287.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Grävlingen.
• Författarens hemsida.
• Fantastisk Podd.
• Läs vad andra skrivit om boken.