PTSS, posttraumatiskt stressyndrom, är en relativt ny diagnos, togs in i WHO:s klassifikationssystem 1992, och utöver att vara ett stort och reellt problem för många har den också dykt upp ganska frekvent i filmer och böcker. Men i läsningen av Olle Lönnaeus nya bok Gamen är det första gången som jag fått uppleva det inifrån vilket både var obehagligt och imponerande. Den svenska elitsoldaten Simon Olsson lämnade militären efter en traumatisk händelse i Syrien för ett år sedan; han har kvar sina exceptionella förmågor när det gäller att utöva grovt fysiskt våld, men är i övrigt dysfunktionell på många olika sätt, han mår riktigt dåligt. Hans jakt på en fiende från förr, som kanske bara existerar i hans förvirrade hjärna, blir en både berörande och fängslande spänningsläsning.
I sitt arbete som journalist har författaren arbetat mycket med granskningar av politisk och religiös extremism, inte minst de omkring trehundra svenskar som reste till Syrien och Irak för att strida för IS, Islamiska staten. Hans kunskapsnivå inom detta område är hög vilket framgår tydligt när han nu omsätter kunskaperna i en fiktiv berättelse.
Verklighetsbakgrunden för berättelsen finns i de tusentals människor från olika länder i Europa som anslöt sig till IS och inte minst problemen efteråt, när IS fallit. De flesta länderna vill inte få tillbaka dessa medborgare som betraktas som allvarliga säkerhetsrisker, som terrorhot. Hur man ska hantera dessa människor, inte minst kvinnor och barn, är en debatt som fortfarande pågår, även i Sverige. Det finns uppgifter om att till exempel franska och brittiska specialförband letat upp särskilt farliga personer från de egna länderna i Syrien och Irak och dödat dem för att förhindra att de skulle komma hem igen.
I Lönnaeus fiktiva berättelse är Gamen kodnamnet för en av de svenska IS-soldaterna som gjort sig känd både för sin skicklighet som ledare och för sin ovanliga grymhet. Berättelsen börjar hösten 2017 när IS är på reträtt och kalifatets huvudstad Raqqa just har fallit. Simon är inneboende hos sin syster Jenny, konstnär och mycket aktiv antirasist; han kämpar för att hantera sin vardag. Det går inte bra.
Ett drygt år tidigare är han en av landets främsta elitsoldater inom SOG. Tillsammans med vännen och kollegan Ahmed har han ett specialuppdrag i Syrien, Operation Guernica. De samverkar med två franska elitsoldater, Jaques och Georges från den franska underrättelsetjänstens avdelning för specialoperationer. Det som är ett spaningsuppdrag förändras; de får order att döda den svenske medborgaren Gamen och den franske medborgare som kallas Baudet, Åsnan.
Allt går fel. När de närmar sig den byggnad där måltavlorna finns blir de attackerade och gripna. Ahmed mördas brutalt av Gamen och mordet filmas, en film som ska användas för IS-propaganda, en film som Simon fortfarande har kvar på en mobil, en film som han inte kan låta bli att titta på ibland. Simon överlever mirakulöst, men han har gått sönder, han är trasig bortom möjligheterna för någon psykolog att reparera.
Ett år senare sitter Simon och äter på Alis Kebab & Falafel i Malmö när han plötsligt ser Gamen komma in för att handla mat. Han ser helt annorlunda ut, men Simon är säker på att det verkligen är han.
Han larmar, blir kallad till försvarsledningen i Stockholm och får bland andra träffa major Göran Stål, hans befäl inom SOG, en person som varit nästan som en pappa för Simon. De säger att han har fel, de har säkra underrättelser om att Gamen dödats under en amerikansk drönarattack i Raqqa i Syrien. Han blir beordrad att glömma och hålla tyst, även om han lämnat det militära är han fortfarande bunden av sekretess.
Simon är själv osäker på sina minnesbilder, liksom han är osäker på det mesta i tillvaron, men han kan inte låta bli att tänka på den hatade mördaren.
Det är upptakten på en berättelse där vi i huvudsak rör oss mellan Malmö, Göteborg och Köpenhamn, där vi får följa Simons valhänta försök att ta reda på vem Gamen en gång varit, hur han kunde bli den han blev och om han kanske fortfarande lever, om Simons militära befäl har fel.
En annan av huvudpersonerna heter Mariam Bakir. Hon är frilansjournalist, jobbar främst för Expressen och gör så gott hon kan för att ta hand om pappa Hassan som varit professor i litteraturvetenskap i både Beirut och Lund, men som nu finns på ett hem för dementa i Malmö. Hon får först en kontakt med Jenny vid en sammandrabbning mellan nazister och motdemonstranter i Trelleborg och genom Jenny också kontakt med Simon. Hon vill skriva hans historia. Det vill inte han men de träffas allt oftare.
Det här är en riktigt bra berättelse som ger det mesta. Vi får dramatik och spänning på hög nivå, det är mycket som händer på vägen mot den explosiva upplösningen. Vi får också en hel del insikter kring vägarna till en extrem radikalisering. Vi får träffa ett antal intressanta människor av olika slag, författaren är riktigt skicklig på karaktärsbyggande, framför allt Simon med alla hans våndor, hans posttraumatiska stressyndrom. I denna mycket välskrivna text varvas också de brutala delarna med riktigt berörande relationsskildringar av olika slag. Det är lätt att sen denna berättelse också som internationell storfilm, den har sin grund i en problematik som är gemensam för många länder. Författaren har haft en hel del framgångar tidigare och jag är övertygad om att den här boken kommer att finna många nöjda läsare i olika länder.
Författaren
Olle Lönnaeus är född 1957 och arbetar som journalist och författare. Han debuterade skönlitterärt 2009 med Det som ska sonas, med vilken han vann Svenska Deckarakademins debutantpris. Året därpå mottog han Studieförbundet Vuxenskolans författarpris. Gamen är hans sjunde roman och hans böcker finns utgivna i tiotalet länder. För sin journalistik har han tre gånger mottagit Grävande journalisters guldspade.
Anders Kapp, 2021-02-23
Bokfakta
- Titel: Gamen.
- Författare: Olle Lönnaeus.
- Utgivningsdag: 2021-01-20.
- Förlag: Bokfabriken.
- Antal sidor: 368.