Den internationella striden om Arktis är scenen för David Bergmans nya Kodnamn Aurora och det är en dramascen värd all beundran. Här kombineras professionell militär kompetens med en berättarglädje inom en svår genre där Tom Clancy kanske är det mest kända namnet internationellt. Det är inte enkelt att skapa internationella konflikter på högsta nivå med någon form av trovärdighet och kombinera det med starka karaktärer, levande miljöer, en hållbar intrig och en spänning som naglar fast läsaren vid boksidorna, men det här är nog det bästa svenska exemplet inom genren jag läst. Vad jag kan se har ingen av de svenska litterära agenterna än så länge tecknat David Bergman vilket bara kan förvåna; det här måste vara gångbart på en internationell marknad.
Inledningsscenen är magnifik. Vi befinner oss på Arktis, en av de hårdaste miljöer som finns på jorden, där en nordisk forskningsstation har stöd av en mindre grupp från det svenska flygvapnet. Vi får direkt träffa en av huvudpersonerna, major Victoria Maxander; hon tillhör eliten inom specialförbanden men har på grund av intriger inom ledningen blivit förvisad till detta tråkiga rutinuppdrag; hon är chef för den lilla gruppen som med sina två avancerade Ghosthawk-helikoptrar hjälper forskarna med logistiken mellan vitt spridda mätstationer.
Under en rutinflygning över området får hon syn på något mycket oväntat, något som absolut inte ska finnas där. I samma stund som hon landar för att undersöka fyndet trycker Stig, hennes styrman, kollega och vän sedan länge, en pistol mot tinningen på henne. Förrådd, misshandlad och kraftigt nedkyld lämnas Victoria ensam på världens mest ogästvänliga plats Hennes möjligheter att överleva är nästan obefintliga. Det märks tydligt att författaren bland mycket annat forskar om mänskliga reaktioner och prestationer under extrema situationer; det som bara skulle ha kunnat bli absurd överdramatisering blir faktiskt mycket realistiskt och levande.
Samtidigt kommer professor Rickard Wester, chef för forskarna, tillbaka till stationen från en flygning med den andra helikoptern när en grupp vitklädda gestalter på snöskotrar och andra fordon attackerar med stor precision. Rickard och Victoria är de enda som överlever, men för hur länge? Inga kommunikationer fungerar och de är jagade av en fiende de inte vet något om.
Samtidigt tillträder generalmajor Markus Säterlund sitt pass som chef för operationsledningen vid högkvarteret i Stockholm. Det händer ingenting, allt är bara tråkig rutin. Han har just fått besked om att han inte skulle få uppdraget som chef för Specialförbanden, till sina nära kollegers stora förvåning. Nye ÖB, Adrian Hökberg, utsåg i stället Sture Andersson, en ekonom med uppdrag att skära i kostnader och för Markus ser framtiden inom försvaret allt annat än ljus ut. Men när den tråkiga rutinen abrupt går över i något helt annat inser han att det är svårt att veta vem han egentligen kan lita på.
I stället för de ordinarie kanalerna vänder han sig till en gammal vän och kollega, Fredrik Maxander, tidigare brigadgeneral som mer eller mindre tvingades lämna militären när nya vindar började blåsa i försvarsledningen och i stället startade snabbt växande Ares Group dit allt fler av hans tidigare kolleger sökt sig, ett säkerhetsföretag som nu har ett antal internationella uppdrag och stora resurser. Fredrik är också Victorias storebror.
Samtidigt förbereds ett internationellt toppmöte om Arktis i nordnorska Hammerfest. Alla inblandade länder deltar med utrikesministrar, försvarsministrar och olika experter. Den svenska delegationen leds av utrikesministern och ÖB Adrian Hökberg.
Därmed är sceneriet riggat och nu blir det en högdramatisk resa för oss läsare. Vi befinner oss i en rätt nära framtid men en del ny teknologi som författaren hanterar med trovärdig kompetens utan att alls förfalla i den inte helt ovanliga vapen- och teknikfetischismen inom genren. Vi rör oss mellan olika miljöer, särskilt i norr, som alla framträder som väl resarchade och riktigt levande. Författaren visar också sin kunskap om hur informationsflödet över sociala medier blir en viktig del av modern krigsföring. Men mitt i stridsvimlet bärs historien främst av starka karaktärer och deras relationer. Här finns också ett väl genomfört revanschtema som alltid fungerar i denna typ av berättelser; ”hämnd är en rätt som bäst serveras kall” är ett välkänt citat som passar riktigt bra här.
Det är otroligt svår att skapa internationella konflikter på toppnivå och ändå behålla någon typ av logisk trovärdighet och jag är fylld av beundran inför författarens skicklighet. Utöver allt annat finns det också en del humor. Här finns den ormlike överste Wass, ÖBs närmaste man, som påminner starkt om Sir Väs i Disneys version av Robin Hood.
Jag kan garantera några timmars högkvalitativ spänning om du väljer att läsa Kodnamn Aurora!
Författaren
David Bergman växte upp i Norrbotten och utbildade sig till officer vid Militärhögskolan. Han har i huvudsak arbetat med psykologiska operationer och är en av grundarna av det svenska Psyops-förbandet. Han har tjänstgjort både på Balkan och vid Fort Bragg i USA. Utöver sin militära utbildning har Bergman en kandidatexamen i litteraturvetenskap, en magisterexamen i psykologi och parallellt med sin militära karriär forskar Bergman på psykologin bakom prestationer under extrem press. Kodnamn Aurora är hans tredje bok.
Anders Kapp, 2021-02-07
Bokfakta
- Titel: Kodnamn Aurora.
- Författare: David Bergman.
- Utgivningsdag: 2021-01-21.
- Förlag: Lind & Co.
- Antal sidor: 383.