Gårdagens frukost solkades svårt av Lena Anderssons vedervärdiga försvar för människohandel och prostitution (hur kan DN fortsätta distribuera hennes allt mer absurda krönikor???). Då var det befriande att läsa Simon Häggström, som verkligen har kunskap, och hans nya bok I skuggan av sektor 5. Befriande är nog fel ord, det här är en text som drabbar läsaren hårt. Jag gillade verkligen hans skönlitterära debut förra året, Flickorna som sprang, men den nya är ännu starkare om tillvarons svartaste platser som kan finnas i din grannlägenhet, särskilt om du bor i centrala Stockholm. Hur tusentals unga fattiga kvinnor, särskilt många från Rumänien, tvingas in i helvetet av dagens brutala slavhandlandare med god hjälp av alla dessa svenska män, torskar från alla samhällsklasser. Mörkt, läsvärt, viktigt och spännande med sorgligt stark verklighetsförankring.

Har ett minne av att Lena Andersson en gång i tiden skrev intressanta krönikor, men det måste ha varit länge sedan. Mitt intresse för henne som samhällsdebattör tog definitivt slut med fjolårets bok Om falsk och äkta liberalism, ett lågvattenmärke som jag trodde var svåröverträffat. Men med lördagsmorgonens DN kom ett nytt bottennapp. Det här är vad hon anser om prostitution: ”Man köper en tjänst och avtalad tillgång till en kropp för en begränsad tid.” ”Huruvida ömsesidigheten åstadkoms genom lust eller pengar är för de inblandade att avtala om.” För henne är det en frivillig transaktion mellan jämbördiga parter på en marknad som bör vara fri, sexköpslagen bör avskaffas. Det var länge sedan jag blev så förbannad. Lena Andersson får naturligtvis tycka precis vad hon vill, baserat på fullständig okunskap, men det som gör mig mest upprörd är att DN fortsätter att publicera hennes stolligheter.

Simon Häggström har som polis arbetat med människohandel och prostitution under elva år. Han är kriminalinspektör vid människohandelsgruppen inom NOA, Nationella operativa avdelningen. Till skillnad från Lena Andersson har han både kunskap och ett starkt humanistiskt samhällsengagemang. Efter ett par fackböcker inom området debuterade han skönlitterärt förra året. Därmed gjorde han sällskap med en hel del andra inom den svenska spänningslitteraturen, författare som Caroline Engvall, Anders Roslund, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam, för att bara nämna några, författare med kunskaper på hög nivå och starkt samhällsengagemang som framgångsrikt väljer skönlitterära vägar för en behandling av viktiga frågor på sätt som når många.

Boken har ett förord skrivet av den rumänske människohandlaren Andrei som byggde upp och drev ett stort prostitutionsnätverk i Sverige. Han tjänade mycket stora summor innan han slutligen greps och fängslades. Han har avtjänat sitt straff och Simon Häggström har träffat honom i Bukarest och fått mycket kunskap om hur just denna slavhandel fungerar. Råstark inledning!

Ferentari i Sektor 5 i Bukarest är den fattigaste delen av staden, fylld av droger, kriminalitet och prostitution. För innevånarna är överlevnad en daglig kamp. Det är verklighet. Här arbetar bokens Loredana på ett av de billigaste prostitutionsstråken i området. Det är ett farligt liv. Hon utsätts för våldsamma kunder och en ännu våldsammare hallik som tar merparten av de småsummor hon drar in, men det är ändå hennes enda väg för att dra in några pengar alls till fyra småsyskon och en sönderknarkad mamma. När hon blir lovad att tjäna mycket pengar på någon månad i Stockholm nappar hon.

Det är en av startpunkterna för en dramatisk, mörk och fångande berättelse om de svartaste sidorna av Stockholm. Liksom i den förra boken är det Markus Lundström, chef för människohandelsgruppen vid NOA, och hans kollega Natalia Volotkova som är huvudpersoner, men här finns också ett rikt galleri av andra intressanta karaktärer, både i Stockholm och Bukarest.

Trovärdigheten är bokens starkaste gren. Det gäller för den kriminalitet som behandlas, det gäller för polisarbetet, men det gäller också för mycket mer. Ett exempel: Markus har problem i relationen med sin hustru Lovisa, ett vanligt tema inom genren. Mer ovanligt är det hoppfulla i att två intelligenta människor, som älskar varandra, med hjälp av ömsesidigt stöd till varandra och kloka samtal ändå kan bearbeta något som ser ut att förgöra deras relation, trots en hel del katastrofer på vägen. Ett annat exempel är sjuksköterskan Lina som blir misstänksam när hon träffar en misshandlad kvinna från Rumänien som kommit in akut. Visst hade de ett liknande fall nyligen? Hennes vilja att försöka göra gott, hon vill väl, samtidigt som hon inte vet vad hon ska göra, inte vet vad det här kan handla om, fullständigt aningslös om dessa unga kvinnors värld, är mycket trovärdigt skildrad utan några svartvita förenklingar.

Här finns också en förståelse för de onda. Till exempel får vi insikter i hur Darius, den svenska chefen för det rumänska syndikatet, en man som begår de mest vidriga handlingar, kunnat bli en sådan människa, hur hans uppväxt sett ut. Trovärdigt.

Det som är allra mest hjärtskärande trovärdigt är de unga kvinnornas tankar och samtal om hur de ska kunna leva genom alla dessa vidriga dagar; med hjälp av droger eller andra tekniker för att kunna ”stänga av alla känslor och bara försvinna från din kropp”.

Den enda som kanske inte är fullständigt trovärdig är Marcus halvgalna kollega i människohandelsgruppen, Natalia Volotkova, men hon är klart intressant och någon extra färgsättning behöver fiktionen.

Liksom i den förra boken är berättartekniken i toppklass. Snygga parallellhandlingar och perspektivskiften mellan olika kapitel ger texten ett starkt driv i ökat tempo mot en dramatisk upplösning.

Det enda negativa jag kan komma på är språket. Det är inte alls dåligt; fullständigt habilt, korrekt, och lättläst men det finns inte det där lilla extra som skulle innebära att jag vrålade av förtjusning.

Men det här är en stark och viktig text om ett stort samhällsproblem vars enda lösning människohandlare Andrei ger redan i inledningen: svenska män måste sluta köpa sex, så länge efterfrågan finns kommer slavhandeln att fortsätta.

Läs Simon Häggström! Det kommer jag att fortsätta göra.

Författaren

Simon Häggström är författare och kriminalinspektör vid människohandelsgruppen inom Nationella operativa avdelningen. Under elva år har han arbetat som polis med inriktning mot prostitution och människohandel, han har också skrivit två uppmärksammade fackböcker om den undre världen, Skuggans lag (2016) och Nattstad (2017). Han romandebuterade 2019 med Flickorna som sprang.

Anders Kapp, 2020-05-24

Bokfakta

• Titel: I skuggan av sektor 5.
• Författare: Simon Häggström.
• Utgivningsdag: 2020-05-19.
• Förlag: HarperCollins.
• Antal sidor: 377.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Flickorna som sprang.
• Du kan läsa mer om boken här.