Ibland är det fantastiskt skönt med det välbekanta, som till exempel den klassiska engelska polisromanen. Men precis som i klassisk matlagning finns det inga skyddsnät, det gäller att utförandet är perfekt, minsta fel syns direkt. Cara Hunter är en stjärna, hon kan sin sak och läsningen av hennes nya bok Ingen utväg är en ren njutning. 333 sidor med välskriven spänning i mästarklass. Jag garanterar att ingen som gillar engelska deckare kommer att besviken efter att ha läst boken utan bara, som jag, längta efter nästa bok.

Det brott boken handlar om är en anlagd brand. Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av familjen Esmonds stora brinnande hus i norra Oxford. Lillebror Zachary är död och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma, varken pojkarnas mamma Samantha, Sam, eller deras pappa Michael, Mike, syns till. Pappan spåras snabbt till en konferens i London men svarar inte i telefon.

Det är ett av de grymmaste fall som kriminalkommissarie Adam Fawley någonsin utrett. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Polisutredningen står i centrum och det är verkligen ett teamarbete, här finns inget av den ensamma superhjälten som löser allt på egen hand. Olika medlemmar i gruppen gräver successivt fram sina delar som hela tiden utvecklar och förändrar bilden av vad som egentligen har hänt.

Berättartekniken är i elitklass. Hon tar det lugnt de första 50 sidorna som ägnas åt själva brottet och de inledande undersökningarna. Där växer personerna fram, hela polisteamet som alla är sina egna levande karaktärer. Hon har en teknik att snabbt bygga tydliga men ändå komplexa karaktärer som har privatliv, men där det privata aldrig får skymma kärnan, utredningen.

Sedan introducerar hon ett återkommande historiskt perspektiv, vad var de som hände i den drabbade familjen under året innan branden? Successivt växer den bilden fram parallellt med att tempot ökar i nutid, där olika berättarröster får ta plats och tillföra sina delar. Adam Fawley är huvudpersonen, men dominerar inte för mycket. Berättelsen kompletteras med tidningsklipp, förhörsprotokoll och andra dokument som gör läsningen levande.

Om mycket är klassiskt så finns det en sak som inte alls är det, språket. Cara Hunter skriver nästan helt och hållet i presens. Det är ovanligt och det är svårt, riktigt svårt, inget att rekommendera för nybörjaren. Det är mycket enklare att berätta en historia i imperfekt. Men för den som behärskar det, och Cara Hunter är en stjärna, skapar det en underbar närvaro i texten. Stor guldstjärna till översättaren Jan Risheden som lyckats riktigt bra med att överföra dessa starka kvalitéer till svenska.

Bakom boken finns också en föredömlig research på detaljnivå som bygger hög trovärdighet i berättelsen.

Ytterligare en aspekt som skapar läslycka är twistrikedomen. Genom hela boken växer bilden av vad som hänt med överraskande vändningar och det intensifieras mot slutet med en upplösning som inte riktigt är det och en till och … Som läsare gissar man än på det ena och än på det andra, men jag har svårt att tänka mig att någon gissar riktigt rätt.

Vill du bli läsglad så läs Cara Hunter!

Anders Kapp, 2020-02-06

Bokfakta

• Titel: Ingen utväg. (No Way Out, översättning Jan Risheden).
• Författare: Cara Hunter.
• Utgivningsdag: 2020-01-20.
• Förlag: Louise Bäckelin Förlag.
• Antal sidor: 333.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Cara Hunter.
• Du kan läsa mer om boken här.