En kvinna som springer med en hammare fastslagen i huvudet och en annan som släpar på en människa trots att hon har en kniv djupt fast i ryggen. Hundraåringen Allan från Jonas Jonassons storsäljande roman som plötsligt dyker upp i en scen och blir dödad av nötter. Människor som självantänder. Är det möjligen ett försök till parodi på deckargenren? Jag blir i alla fall inte road efter att ha läst ett förhandsex av Förstfödd av det debuterande författarparet Johannes Selåker och Joni Nykänen. Så småningom kommer jag fram till vad målet sannolikt är, men dit når boken inte.

I norra Finland år 1944 självantänder en soldats kropp i slutskedet av ett farligt uppdrag. Elden förintar en finsk by och föder ett djupt hat i en brännskadad mans hjärta. Sju decennier efter tragedin äger flera brutala mord rum i Bruksfallet, en mellansvensk ort präglad av avfolkning och förfall. En utbredd rädsla blottar djupa sprickor i invånarnas relationer. Ett äldre par har förlorat kontakten med sin dotter Aino, som valt att leva utanför samhället.

En ung frilansjournalist med smak för piller och en ålderstigen polis med liberal syn på lagen är alltid steget efter i jakten på den som dödar. Till slut väljer en grupp mäktiga män att ta lagen i egna händer, när en dömd mördare återvänder till byn. När Aino försvinner tvingas föräldrarna konfrontera det som gömmer sig i mörkret och släktens mörka historia som ingen slipper undan.

Det är en vildvuxen historia som berättas och det tar ett tag innan jag kommer på vad som är idén bakom denna bok.

Ambitionen är uppenbarligen att försöka göra något liknande som filmerna och TV-serierna True Detective och Fargo, alltså berättelser med hårt skruvade och bisarra inslag. Sådana inslag finns det gott om i handlingen i Förstfödd. Förlagorna präglas av ett lysande hantverk, en förutsättning för konceptet ska fungera, men det präglar inte den här boken. I bokform handlar hantverket mycket om berättarteknik och språk. Berättartekniken fungerar hjälpligt, men språket är mycket ojämnt.

Jag gissar av Sverige innehar ett världsrekord i parskrivande, jag har träffat ett antal och lärt mig att man kan skriva i par på mycket olika sätt. I många fall är det i realiteten en som sköter själva skrivandet, samarbetet inskränker sig till att ta fram idéerna, intrigen, kanske ibland ända fram till ett rätt detaljerat synopsis, och återkommande diskussioner under skrivprocessen. I andra fall skriver bägge med en uppdelning på olika sätt; olika kapitel, olika karaktärer eller någon annan indelning. I ytterligare andra fall är bägge inne och skriver i samma text, jag har stött på exempel där man använder en rätt avancerad färgkodning för att visa vem som gjort vad och i vilket stadium de olika textdelarna befinner sig.

Jag vet inte alls hur detta nya författarpar arbetat, men ojämnt är det. En Fargo i bokform skulle kräva ett lätt, elegant och spänstigt språk, gärna med en lekfullhet med orden. I stället möts vi här ofta av tunga och omständliga formuleringar, ibland med oklara syftningar och ibland värre än så. Det är förvånande eftersom bägge författarna är erfarna kvällstidningsjournalister. Jag ska bara ta några exempel:

• ”När hon kom fram till bommen som tvingade i området ej boende bilister att vända om vek hon av på en stig och nådde sedan slutmålet.”
• ”Sedan järnbrytarna lämnat smidesgropen, vind för våg vad det såg ut, på 1200-talet hade röda jorden varit en förpassad plats.”
• ”Ett stort hål formade en krater i Skrapans västra flygel.”
• ”Han skulle nog aldrig lyckas rädda den familj han satt sig av för att hitta i skogen.”
• ”Det hade varit en torr brittsommar och det gjorde trädens blad till färgkanoner.”

Det är naturligtvis möjligt att skriva, men det borde inte kunna passera en erfaren redaktör eller korrekturläsare. Det jag läst är ett förhandsexemplar och det är kanske så att man kommer att genomföra en del korrekturändringar innan den ordinarie upplagan trycks. Men det är väldigt mycket som behöver göras. Boken ska komma ut i mitten av mars. Kanske det skulle vara klokt att skjuta fram utgivningen för att skapa tid för en rejäl omarbetning. Naturligtvis skulle det vara kul att ta del av en True Detective i bokform, men det är en bra bit kvar på vägen mot det målet.

Författarna

Johannes Selåker, född 1987, är journalist med bakgrund som bland annat nyhetschef och biträdande nöjeschef på Expressen samt nöjesreporter på Aftonbladet. I dag arbetar han på Aller Media. Joni Nykänen, född 1979, är journalist på Aftonbladet och utbildad filmvetare.

Anders Kapp, 2020-02-05

Bokfakta

• Titel: Förstfödd.
• Författare: Joni Nykänen och Johannes Selåker.
• Utgivningsdag: 2020-03-17.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 335.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.