Han vill så väl, kämpar verkligen, men det går inte bra. Och sedan går det sämre. Och sedan går det riktigt, riktigt illa. Det är en imponerande debut som David Ärlemalm nu gör med sin Lite död runt ögonen, en hjärtskärande välskriven vardagsthriller om den numera ensamstående pappan Arto och hans kamp för att skapa ett bra liv tillsammans med älskade dottern Bodil, trots det tunga och trassliga bagage han ständigt släpar på; ett ok som ibland blir alldeles för tungt att bära. Det finns mycket att hylla denna författare för och det är begripligt att han slagit världsrekord i kortast möjliga tid från inskickande av ett debutantmanus till antagande: 33 minuter!

Arto och Sofia lever ett hårt liv med drogberoende och kriminalitet. En dag visar det sig att Sofia är gravid, de får dottern Bodil och de börjar ordna upp sina liv. I alla fall Sofia, det går inte riktigt lika bra för Arto som då och då får återfall. Till slut orkar Sofia inte längre, även om hon fortfarande älskar sin man sparkar hon ut honom, Artos återfall får alltför svåra konsekvenser för familjen. Efter att ha varit helt ren i sex år dör Sofia plötsligt av en överdos. Arto står ensam med ansvaret för sin dotter.

Boken börjar i en mycket vardaglig och positiv ton. Det går bra för Arto och Bodil. Han är ren, har ett jobb som han trivs med, bra kolleger och vänner, tränar i Eriksdalsbadet en timme varje dag. Bodil verkar trivas bra i skolan, har fått en ny kompis och även om hon bland vaknar på nätterna, gråtande efter sin döda mamma, mår hon bra. På helgerna gör pappa och dotter långa utflykter tillsammans. Så långt en välskriven och rätt trivsam vardagsberättelse med en pappa och hans dotter i centrum.

Så händer något som ställer till det. Efter hand som hösten blir allt mörkare, blir deras liv också allt svartare. Ärlemalm tar oss läsare stegvis ner mot helvetet på ett mycket skickligt sätt. Dramatiska händelser som skulle ha varit helt osannolika i början av boken blir alldeles trovärdiga just eftersom vi rör oss mot dem steg för steg. Det gäller både det som sker i nutid och den allt större kunskap som vi successivt får om vad som hänt tidigare.

”Han bar en svart hund på sina axlar, som viskade i hans öra att han kunde skarva, ta den enkla vägen. Samma hund han lyssnat till varje gång han fallit tillbaka. Samma hund som aldrig fick vinna en meter. Tog den mark visste han att den skulle tynga ner honom bit för bit, slutligen ta över helt och ta Bodil ifrån honom.”

Skicklig berättarteknik

Återvändande är en rätt vanlig berättarteknik som Ärlemalm tillämpar mycket väl. Det kan ofta handla om att man återkommer till samma händelse som hela tiden förändras betraktad ur olika perspektiv, från olika berättarjag, men så är det inte här, Arto är bokens enda berättarjag. Dels handlar det här om återkommande tillbakablickande, händelser i Artos och Sofias historia, där vi som läsare successivt får reda på nya detaljer om olika händelser som förändrar deras innebörd och som utvecklar vår bild av dessa människor. Dels finns också ett litet men mycket dramatiskt intro på bokens första sidor, svårbegripligt just då men det fungerar absolut läslockande, och exakt samma textstycke återvänder i slutet av boken där det får sin förklaring.

Rent berättartekniskt påminner den faktiskt en del om Terapeuten av Helene Flod som jag skrev om strax innan jul (inga likheter i övrigt). Själva temat, ensam pappa med problem som kämpar för att ta hand om sitt barn, påminner om Odenplan, Daniel Gustafssons Augustnominerade debutroman från förra året, här finns också en del gemensamma Stockholmsmiljöer. Jag tyckte Odenplan var rätt kylig, led av brist på ett bultande hjärta, men det gäller definitivt inte för Lite död runt ögonen som jag gillar mycket mer, inte minst eftersom det här finns levande passionerade människor med stort hjärta som kommer läsaren mycket nära.

Han har en ovanligt bra teknik för att bygga karaktärer. Rätt ofta känner författare ett behov av att presentera nya karaktärer alldeles för ingående när de introduceras i berättelsen. Det blir lätt rätt tråkiga avbrott i skeendet. Ärlemalm går inte in i den fällan. Nya personer stiger in i handlingen och växer successivt ut och blir levande genom olika händelser och dialoger på vägen. Det fungerar riktigt bra. Inte minst imponerar ett antal verkligt levande och starka kvinnliga karaktärer.

Det finns olika typer av anföringstecken för att markera att det är någon som pratar, att tala om för mig som läsare att nu är det en dialog som pågår. Ärlemalm låter bli det helt. Det är inte alls unikt, men rätt ovanligt, och jag tycker det fungerar mycket bra. Anföringstecken, kursiveringar och annat som inte är alldeles vanliga bokstäver kan lätt bli skräp som skymmer sikten för mina ögon när jag läser.

Vilken hylla passar för boken?

Här finns ett genreproblem för bokhandeln: på vilken hylla ska denna bok placeras? Det är tveklöst en thriller och som sådan borde den kanske hamna i hyllan för spänningslitteratur. Men förlaget verkar inte vilja gå den vägen, de betecknar den som allmän skönlitteratur så kanske den hamnar på hyllan för romaner? Spelar det någon roll? Ja! Det spelar väldigt stor roll. På ett generellt plan påverkar alla typer av beskrivningar eller beteckningar det som beskrivs. I sin bok Löparna skriver nyblivna Nobelpristagaren Olga Tokarczuk ”att beskriva är att förstöra” och det är alldeles sant. Låt oss ta några mer konkreta exempel från det specifika området.

För ett par år sedan fick danska Ane Riel Glasnyckeln, priset för nordens bästa kriminalroman, för sin fantastiska bok Kåda. När jag pratade med henne om det var hon mest förvånad, Kåda är definitivt ingen kriminalroman och hennes avsikt var inte heller att den skulle hamna i den genren. Men på grund av det har hon fått många priser, sålt stora upplagor i flera länder och boken har också filmatiserats. Anledningen till att Kåda hamnade i genren var att boken innan, hennes vuxendebut med Slagteren i Liseleje, faktiskt hör hemma inom genren och därmed var hon som författare också kategoriserad. Motsatt exempel kan vara underbara Kärlekens Antarktis, Sara Stridsbergs senaste bok, som verkligen hör hemma inom genren, hela handlingen kretsar kring ett brutalt mord, men på grund av Sara Stridsbergs position inom författarvärlden är det ingen som skulle placera hennes bok på den hyllan. Ett riktigt intressant exempel är Jan Arnald / Arne Dahl. När Jan Arnald etablerade sin då mycket hemliga pseudonym Arne Dahl berättar han att han upplevde rätt många inre konflikter mellan sina två personas: den finkulturella Jan Arnald som var upphöjd av recensenterna som stor författare (med väldigt små upplagor och inga pengar) och den internationellt bästsäljande deckarförfattaren Arne Dahl. (Jag pratade med honom om det rätt nyligen och han säger att de två numera är goda vänner med ömsesidig respekt.)

Så det spelar rätt stor roll för David Ärlemalm hur hans debutbok blir betecknad, på vilken hylla den hamnar. Det påverkar hur många och vilka som kommer att köpa/låna/läsa den, vilka som kommer att recensera den och hur de gör det och det påverkar hans framtida författarskap, hur han kommer att bli betraktad som författare (han har redan kontrakt med förlaget för sin nästa bok). Hoppas att han och förlaget tänkt och diskuterat innan de valt att kategorisera den som ”allmän skönlitteratur”.

I vilket fall som helst är Lite död runt ögonen en fantastisk debut av David Ärlemalm och jag ser med stor förväntan fram emot hans nästa bok!

Författaren

David Ärlemalm är född 1975 i Stockholm, där han fortfarande bor med sin familj. Han har alltid läst mycket och har länge haft författardrömmar. Under en föräldraledighet hittade han en rutin, använde sonen sovstund för att skriva, och har fortsatt sedan dess med dagligt skrivande. Själva idén till Lite död runt ögonen fick han när såg en sliten missbrukare på väg mot dagis med sitt barn. Han har redan kontrakt med förlaget för sin nästa bok, Som natten.

De 33 minuter jag skrev om i inledningen är en sanning med modifikation. Det var den tid det tog innan han fick svar från den som skulle bli han litterära agent. Utöver Sverige har rättigheterna till boken även sålts till Finland och Norge.

Anders Kapp, 2020-01-15

Bokfakta

• Titel: Lite död runt ögonen.
• Författare: David Ärlemalm.
• Utgivningsdag: 2020-01-15.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 265.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.