Välkommen åter till den svarta Köpenhamnsnatten! Det är bara att ta mästarguiden Jesper Stein i handen så leder han dig tryggt … tja, kanske inte alldeles tryggt, kanske ibland inte ens i närheten av tryggt, kanske precis motsatsen till just det … men i alla fall får du en garanterat nervkittlande Köpenhamnsresa över 466 sidor med Aisha, Steins fjärde bok om Axel Steen & Co. Jesper Stein tillhör numera självklar måsteläsning för mig, en av Nordens bästa, och jag är förtjust över att den svenska utgivningen är på väg att ta sig ikapp den danska!

Aisha kom på danska redan 2015 och kommer ut först nu på svenska. Men förlaget jobbar på. Redan i juni kommer Papa från 2017 på svenska och gissningsvis kommer Steins senaste från i höstas snart på svenska den också. Hans popularitetskurva pekar välförtjänt uppåt; i år blev han utsedd till bäst i Danmark och är nu nominerad i Glasnyckeln för bäst i Norden.

Aisha är alltså fjärde delen i en serie, den går alldeles utmärkt att läsa fristående, men naturligtvis finns det ett rätt stort nöje i att följa karaktärernas utveckling över tid i bra serier.

Inledningen av den här boken är ovanligt lugn; inte intrigen, dramatiska händelser matar på i rejält tempo, men språket är mer sansat än senaste boken som utspelade sig 2009. Då vandrade Axel på slak lina, utan skyddsnät, med döden väntande därnere, den enda frågan var väl om han skulle falla på grund av eget missbruk, egen dumdristighet eller grovt externt våld. Nu är det 2011 och Axel har gått igenom omfattande rehabilitering, både fysisk och psykisk, han anstränger sig till och med för att försöka uppträda hyggligt trevligt mot sin omgivning i enlighet med terapeutens anvisningar.

Just det här är en av Steins stora talanger; han använder språket, orden, rytmen för att i läsarens huvud skapa bilderna, känslorna, förståelsen för de levande människor som växer fram från boksidorna. Språkets karaktär förändras beroende på vem det är som för tillfället är berättarjag och hur den människan för tillfället mår. Detta i motsats till mindre begåvade författare som i stället försöker beskriva i ord vad karaktären känner, hur hen mår, vilket sällan fungerar; det blir karaktärer som ligger kvar som döda sillar på boksidorna, som aldrig blir levande i mitt huvud.

En annan styrka är miljöskildringarna. Jag har varit en hel del i Köpenhamn, med stor förtjusning, men Stein skriver fram en stad som är främmande för mig, långt ifrån turistupplevelsen, en mörk plats med våldsamma motsättningar, med ett myller av detaljer som ger texten en fantastisk trovärdighet och närvaro.

En tredje styrka är persongalleriet, inte minst huvudpersonen själv, Axel Steen, en lagom galen hjälte som hela tiden går sönder mer än Bruce Willis i Die Hard-filmerna, som ändå överlever, som drivs av ett våldsamt rättspatos, en godhet, en integritet, en klar blick (mitt i ruset) som ser igenom ruttet kött i samhällskroppen och som aldrig kan acceptera det. Runt om honom finns ett väl fungerande personage av olika människor, med olika karaktärer (en del återkommande, en del nya), med interna spänningar som driver handlingen framåt, och inte minst, människor som utvecklas över tid.

Ett viktigt återkommande spänningsfält är motsättningarna mellan polisväsendets två delar: säkerhetspolisen och ”den riktiga” polisen vilket är en stabil grund för berättelser som också inkluderar samhällsfrågor på hög politisk nivå.

En fjärde styrka är arkitekturen, dynamiken mellan olika perspektiv, olika berättarjag, olika tidsperspektiv. Huvudhandlingen i denna bok pågår 2011 men den varieras med en viktig bihandling från 2007 som successivt bidrar till att förklara det annars obegripliga.

Och även om boken inleds lugnt så fortsätter det inte så, inte alls …

Sten Høeck, tidigare hög chef inom säkerhetspolisen har gått över till den privata marknaden. Han hittas en dag i sitt penthouse i en av Amagers lyxigaste byggnader, brutalt mördad med obehagliga och svårförklarliga detaljer. Åter i tjänst efter lång rehabilitering blir det Axel Steen som får ansvaret för fallet. Eller får han verkligen det? Hela tiden växer det fram murar, hinder, någon är väldigt angelägen om att undanhålla sanningar, skydda lögner.

Samtidigt kämpar Axel för att inte återfalla i missbruk och för att ta hand om sin lilla dotter Emma som är livrädd för att pappa ska dö, som vill skydda honom, som vill att pappa ska sova med henne och mamma, Axels ex. Till slut blir Emma också en del av den dramatiska upplösningen, kanske finns det mer av pappa i henne än någon trott?

Efter Aisha är jag än mer förtjust över Jesper Stein! Han är så skicklig men han är mer än det; här finns en levande själ, ett moraliskt mod utan gräns och ett stort bultande hjärta.

Anders Kapp, 2019-04-22

Bokfakta

• Titel: Aisha (Aisha 2016. Översättare: Jessica Hallén).
• Författare: Jesper Stein.
• Utgivningsdag: 2019-04-16.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 466.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Jesper Stein
• Kapprakt om Jesper Steins Papa.
• Kapprakt om Jesper Steins Solo.
• Du kan läsa mer om boken här och här.