Jag tror du känner igen dig. Du går genom livet med bilder om vem du är, vad du är, bilder med diffust ursprung, du är en ”sån där”, lämpad för det ena, olämpad för det andra, bilder som gärna blir självuppfyllande, som formar ditt liv, på gott och kanske oftare motsatsen, på ont. Dessa bilder kan kallas järtecken och deras ursprung kan vara händelser från barndomen, dina föräldrars ord för att beskrivna dig, hur omgivningen ser på dig eller någonting helt annat.

Järtecken är också titeln på Christoffer Carlssons nya bok, av hans nya förlag, Bonniers, kategoriserad som skönlitterär roman, men den lär ändå hamna på deckarhyllorna. Kategorigränser är konstgjorda stängsel men här finns ett brott och författaren är välkänd från sin mycket framgångsrika serie om Leo Junker, en serie som tveklöst finns i deckargenren. Jag tyckte mycket om den serien, på många sätt klassisk med en trasig hjälte i centrum, polisen Leo Junker, som brottades med sina egna demoner samtidigt som han löste brottsfall. Fantastiskt välskrivna och rättvist prisbelönta, sålda till mer än 20 länder.

Jag är generellt sett otroligt imponerad av författare som spränger genregränser, som slutar på topp inom någonting för att börja med något annat, som har modet att släppa och förmågan att finns något nytt. De järtecken som Christoffer Carlsson själv bär på måste innehålla något riktigt värdefullt, något som ger honom modet att pröva gränser, envisheten att vid rätt unga år lyckats etablera sig både som erkänd författare och kriminolog.

Järtecken är något helt annat än kvartetten om Leo Junker, möjligen närmare hans prisbelönta ungdomsroman Oktober är den kallaste månaden från 2016?

En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Under de år som går ger händelserna avtryck i många människor, deras liv förändras.

I centrum finns främst Isak och vi får följa honom från barndom till vuxen man. Carlssons språk när barnet Isak pratar och tänker är helt fantastiskt, något av det bästa i denna text. Isak har sin älskade morbror Edvard som viktig ”bonusförälder” och sin lite skrämmande morfar. I det lilla samhället ”vet” man mycket väl vilken sort de är, den där familjen …

Isak är 18, har inget körkort än men kör ändå, tänker ”Vägen utför går långsamt. Till en början.” Hans bild av vem han är blir successivt till en maxim för den vuxne Isak: ”Med tanke på hur illa det hade kunnat gå, så har det ändå gått ganska bra.” Det finns hela tiden en sorg och saknad, som när han tillfälligt träffar sin barndomskompis på kort besök ”Theo såg längre ut än i Isaks minnen … Hans hållning hade förändrats. Theo rörde sig som man gör när man funnit sin rätta plats i livet. Man väntar ju på att världen ska maka lite på sig och göra som en glänta åt en. Det sker för vissa medan andra får vänta förgäves. Det hade han lärt sig med åren.” Så sorgligt och samtidigt så träffande vackert beskrivet.

På samma sätt som gränsen mellan roman och deckare kan vara flytande kan gränsen mellan järtecken och dödliga livslögner vara obefintlig. Och vägen för att avslöja lögnerna kan vara både hård och lång. ”Den vägen är längre. Men även den leder hem.”

Med den här boken tar Christoffer Carlsson ytterligare ett stort steg i sitt författarskap. Han är så bra, så skicklig, så känslig.

Och så den sorgliga grå hunden som alltid finns vid familjens sida …

Njut av läsningen av Järtecken och vem vet: på vägen kanske du kan upptäcka några av dina egna lögner, tomma ballonger som det är dags att sticka hål på.

Anders Kapp, 2019-03-05

Bokfakta

• Titel: Järtecken.
• Författare: Christoffer Carlsson.
• Utgivningsdag: 2019-03-01.
• Förlag: Bonnier.
• Antal sidor: 432.

Länkar till mer information

• Om Järtecken på Lottens Bokblogg
• Du kan läsa mer om boken här och här.